Sommarmorgon. Sommarlov. Fjorton år och sjuttiotal. Fiskedag som så många andra av sommarlovets dagar. Jag tar kast-spöt med den röda ABU rullen och hänger den redan fiskdoftande fiskeväskan med alla drag, reservlinan och fiskevågen över axeln. Kniven i bältet. Fiskevatten har jag nära till. Det är bara att gå ner för trapporna och gå ut över vägen så ligger den där ån alldeles nära. Ja de är alltid som “ån” som vi pratar om den. Det är bara dom som inte lever med den som kallar den Voxnan.
Solen lyser som den skall göra när det är sommar och sommarlov. Inte för varmt ännu, bara lagom med en ljum skön bris. Asplöven uppe vid ladan prasslar som asplöv brukar göra. Alltid som dom första i vinden. Annars är det tyst. Larmet når inte hit.Bara några obestämbara fåglar som sjunger för sommaren längre in i skogen är det som hörs.
Slyn växer tätt efter ån. Men det finns gluggar. Fiskeställena. Men också här kan det vara svårt att kasta ut och veva in. Näckrosorna vill gärna greppa hårt efter en wobbler när den vevas in. När dom väl fått tag i den så släpper dom ogärna greppet. Längre ut finns sjunktimmer. Fastnar man där är det nästan alltid kapad lina som gäller. Men först kämpar man ett tag såklart. Drar från olika håll. Försöker rädda trettiokronorsdraget. Tills man ger upp. Drar av linan. Letar upp en ny tafs ur fiskeväskan och knyter på den. Ett nytt drag. Ett skeddrag nu för man har bara en dyr wobbler. Den man inte längre har nu heller.
Man får nästan aldrig fisk här nere nära strömmarna. Men det går liksom inte att hålla sig från att göra några kast lika fullt. Att gäddan hugger som den ändå gör ibland också här är ändå inte det viktigaste. Att gå efter ån och sen bara stå där en stund är själva upplevelsen. Det är därför man fiskar. Ändå är drömmen att få vara med på bild där i ABU katalogen. Att bli den som tog den där storgäddan. Alla fjortonåringars dröm då om sommrarna.
Ibland sätter man sig här utan spö och allt. Tittar på alla skräddare i vattnet som liksom skridskoåkare far fram där på vattnets ytspänning. Ryckvis och med enorm fart kan dom förflytta sig där mellan näckrosbladen. Dom gula näckrosblommorna verkar dom inte bry sig om alls. En och annan fluga däremot kan fatta tycker för näckrosblommans somriga gula skönhet. Vila där bland dom smörgula kronbladen en stund. Jag tror det är därifrån min älsklingsfärg har kommit. Gult som bardomens somriga näckrosblomma i ån. Man kan ha sämre förebilder för det också.
Men idag fastnar inga drag. Inget napp heller så vandringen går vidare längre upp efter ån. Här händer det oftare att en gädda hugger tag i draget.
Tiden går fort. Fast egentligen finns det överhuvudtaget inte ens tid en sådan här dag. Ån har slingrat sig här genom dalen i tusentals år. En fjortonårings tid går ryckigt. Men det blir middag och sen eftermiddag utan att fisken vill nappa. Man ser någon gädda ibland som pilar iväg ut från sitt gömställe nära land. Hoppas att nästa kast skall locka just den att fasta på draget. Men det händer så sällan.
Pumstationen på andra sidan. Den som håller skogen i Bäck fri från vatten. Skyddar med vallar. Ån vill breda ut sig här, men människorna har bestämt annat.
Här vi kröken lämningar efter flottartider. Det är bara några år sedan dom slutade komma stockarna här ner för älven om våren. Hängde det inte en båt i ställningen här då? Kanske. Minnet sviker. Det fanns också något vackert med flottningen. Ån full med stockar. Men svårfiskat då naturligtvis under våren.
Kast efter kast ut i ån. Sakta invevad lina. Ljudet från rullens mekanik. Annars tyst. Man blir tvungen att lyssna inåt. Fundera, tänka. Klarar inte av att stå här om man inte är tillfreds och vän med sig själv.
Himlen mörknar som så ofta på sommareftermiddagarna. Lätta sommarmoln ersätts av tunga mörka. Vinden tilltar.
Så kommer regnet. Åskskurar. Muller mellan bergen i Voxnadalen. Häftigt smattrande regn. Som fjortonåring bryr man sig inte så mycket. Det är varmt. Regnet är varmt. Man fiskar vidare.
När man sen till slut ger sig av hemåt är man blöt och hungrig. Någon fisk har man inte fått men själen är till brädden fylld av lugn och ro. Sakta går man. Ser Edsbyn där borta. Molnen håller på att lätta. Sommardagen som försvann en stund i åskvädret byts ut mot natten. En natt som kommer att bli klar, varm och vacker. Bara hem och byta om nu. Äta sen ge sig ut igen för lite kvällsfiske efter ån. Då kommer storgäddan i ån att nappa.
