Slutslöat, fast nåja, pensionärslivet ni vet, det är inte så jobbigt och slitsamt. Så egentligen fortsätter det väl bara. Slöandet. Dag efter dag efter dag.
Fast jag gör såklart samma sak som innan det kallades “låtsasjobb”. Men jobb har det väl aldrig varit. Det här. Mer hobby. “Man sitter ju bara hemma“. Lever i ett slags 1700-tal med datorer och elektronik. En tidsresa bara men rör sig genom dörren i den ena eller den andra riktningen.
Los är nu då ändå mest känt för att det gnälls förbannat mycket. Vill med detta bara hålla traditionen vid liv.
Men kan man verkligen älska någon som har defekter. Går det att kritisera Los och ändå älska platsen? Japp, om man inte fattar det är man lite dum i huvudet. Allt är inte bäst här. Punkt. Det är inte samma sak som att allt är dåligt heller. Inget är bara ett. Det är bara den passionerat förälskade som tycker så och förälskelsens passion är väl det närmaste fullständig galenskap man kan komma som människa utan att vara där. Verkligheten är snart ikapp. Om man nu inte är fullständigt galen och lever i sin egen värld.
Oj vad skönt det är att kasta frätande syra omkring sig.
Veckan har alltså börjar här hur som helst. Man känner stor, ja ren enorm glädje, över vädret. Men ännu finns snö här i drivor. Det är inte så mycket man kan göra annat än att vandra tre varv kring huset. Alltså kan man stanna inne. Somna in på soffan. Tycka man förtjänar det. Som en tysk. Varför dom nu förtjänar det. Den saken är oklar. Men mycket av den varan har det blivit. Däremellan lite läsande och en och annan film/serie. Jodå godis också. Påskkärringar anlände visserligen men tillräckligt fanns kvar i skålarna för att man nu skall ha tröttnat på smågodis och inte kommer att känna längtan efter sådant fram till åtminstone augusti.
En enda nyttan vi har gjort under helgen är att sätta upp gardiner i ett av rummen på kontoret och skruvat ihop två skatteåterbäringsfåtöljer från IKEA. Inget man blir svettig av.
Fast LÅNGFREDAGEN. Tror den är utlyst till traditionsenlig årlig studiodag framledes. Jag ägnade hela dagen till att leka med grejerna. Hur roligt som helst. Har nog fattat ungefär hur allt “nytt”! fungerar nu och kan kanske nästa gång ägna en dag åt att göra “musik” som ingen lyssnar på. Men de gamla monitorerna där är alldeles för små. Måste investera där så jakten därvidlag har börjat på Tradera. Nytt har jag inget behov av. Nope, använt duger.
Men härligt det där alltså. Total lycka bara där och i varma sommarvindar med koltrastsång!
Fast nu fyra dagar kodande. Det finns en stor lycka där också. Ja och kanske fler sista platser. En del av oss måste helt enkelt gå våra egna vägar. Ibland ansluter andra senare men såklart oftast inte eller aldrig. Jag har alltid tycket det varit värt det. Att aldrig vara till salu.