På resa. Igår. Uppsala. Fram och tillbaks. Hemma lagom sent. Bara lägga sig. Sover som en björn i december hela natten.
Besök i Uppsala hos son och flickvän är anledning till besök. Ny lägenhet har man som vi inte sett ännu. Man har fått hålla hårt i kronorna ett tag och kan släppa lite på det nu. Blir rörligare trotts bil som man kanske inte litar helt hundra på.
Det blir en trevlig dag ute i världen. Rent utav släktträff. Båda kidsen verkar ha hittat hem nu och det värmer såklart ett fadershjärta.
Uppsala är älskat. Det var de storas förändringarnas stad för mig. Ja de stora drömmarna också såklart, men sådana har jag haft på alla platser jag befunnit mig på. Ångrar ibland att vi lämnade Uppsala men gjort är gjort ändå och man går framåt står inte och grämer sig.
Summa summarum lär vi kunna åka ner oftare framöver och himlarna så vill.
Jag känner många av friheterna i blodet nu. Men stört är att ingen liksom längre kommer åt mig. Jag bryr mig inte om vad folk tycker längre. Tycker folk jag är dum i huvudet så går det alldeles utmärkt. Jag är helt söker på att många gör det också. Det säger hur som helst ofta mer om dom än om mig varje gång. Men mig hindrar det inte en sekund. Japp friheten finns där. Den mest värdefulla. En dag under veckan fråga en man från ett större företag om IT grejer liksom är ett hobbyarbete för mig. “Ja och jo så är det” svarar jag såklart utan att tveka. Han kan få tycka och tro vad han vill och andra andra med. Jag gör vad jag gör och kan vad jag kan oavsett. Eller hur? Bekräftelsens väg är bojornas väg också. Frihet en väg utan bojor som bär framåt.
Men nu är det arbetsvecka här i huset. Det finns en alldeles egen lycka i det. Jippie liksom.