En ocool gubbe far till Ljusdal, sen till Färila och sen till Ljusdal och sen hem till Los. Man reser. Man skall skjutsa fru på möte. Passar själv på med uträttande av ärenden. Klippa sig. Frisör från Ukraina. Kan varken Svenska eller Engelska. Halvkort blir kort. Punkt. Blir glad eftersom jag inte blir erbjuden pensionärspriset. Betalar gärna de extra fyrtio för den upplevelsen.
Men jord, bark, blommor, mat till hemresa, handling, om-igen skrot. Konsoler. Perfekt till nytt packbord. Pengar ut. Inget in idag.
Tänker mig att lämna in sågklingan på vedkapen för slipning. Anar rean innan hur det skall låta. Och så låter det. “Det där är ju klingor man använda på fyrtiotalet….“, slutade användas på 60-talet upplyses jag rodnande om. Det är antagligen därför jag har två. Dyrare att slipa än att köpa ny. Antagligen är dessutom axeldimensionen så helt fel att man lika gärna kan köra alltsammans på skroten. Men det där får undersökas. Farsan bygde den där sågen åt oss. Inte bara en grej.
Men nu allt avklarat. Hemma. Slut av upplevelsen. Klingor avlämnade i idrottsföreningens skotinsamling. Suck…
Nu sitter jag alltså här som mitt korthårige jag. Men det växer ut. Ja och jag har lyckats hålla efter innan både axellångt och hästsvans har uppstått. Man är nu bara en gamal gubbe. Som iof fortfarande kottlas av livet. Men det är säkret en sjukdom det med. Men lyckas hålla mig innanför ramarna ibland.
Nu momsrapportering i sista minuten. Första efter paus. Måste skärpa mig där och lägga mig på färdigställande långt före sista-dan. Men det är det där “jag gör det imorgon“. Om metoden tillämpas kommer man alltid till en dag när det inte finns en till “imorgon”. Tur såklart. Annars tog man väl aldrig itu med vissa saker.
Vaknar fem imorse också. På tok för tidit såklart om man betänker mina sänggående tider. Men bättre såklart än veckans tidigare fyror. Fyra är inte heller en bra tid att gå upp vid. Men allt går. I alla fall tills det inte gör det längre.
Men sett och pratat (inte med den Ukrainske frisören då) med folk idag. Det är inte varje dag. Hela vecklan har varit unik på det sättet. Känns avklarat nu. Jag kan knappa på. Åtminstone efter att momsen är avklarad. Så mycket tranasktioner sker det inte här just nu. Men nytt bokföringssystem oroar lite där. Drägglar avundsjukt efter dem som lämnar in en hög papper till revisorn och har glömt dem allesammans så fort dörren stängs efter avklarad inlämning. Ut kommer “fixat” därifrån. Här sätter vi istället en heder i att ha allt klart och avstämt för egen motor. Eller segel då. Revisorns jobb är bokslutet. En försäkring (nästan) värd sin peng känns den som. Men hittils inga linjaler på fingrarna varesig från skattemyndighet eller revisor.
Skulle kunna somna på min post här och nu. Inte otroligt att jag gör det heller snart. Men orkar hur som helst intre svamla mer i denna kanal.
Applåder på det?