Jag/vi tänker oss en dag ute. Men så kommer det regndroppar. Ingång. Inne blir det efter det. I mitt fall jobba. Varför inte liksom.
Så fort man kommer in börjar såklart solen lysa igen. Lite för att jävlas. Man skall ha dåligt samvete. Såklart skall man det. Skall lida. Men blundar. Ser inte sol. Ser inte annat heller. Men lider å andra sidan inte ett dugg.
Gott så.
Någon Jesus med flyguppvining har jag inte beskådat. Andra har nog. Det där religiösa tramset är inte för mig. Men tydligen för andra. Inhägnade kan de få hålla på. Dårar. Vätldsförstörare de flesta. Liv skall levas här inte efter liv i en magnefik himmel. Han/hon/det/gud håller med mig. Det har jag (nästan) skriftligt på.
Kamrat berättar om gudstjänst med dansbandstema. Jag hajar till. Jo dansband och dans efteråt. För inte så länge sedan förbjör kyrkan det där. I gudens namn. All glädje var syndig. Men inte nu då. Kanske skall man nöja sig med att de lärt sig. Eller gett upp. Men kyrkan har förstört så mycket. Mer än man byggt och tröstat. Det behövs miljoner av år innan man får förlåtelse.
Jobb finns det alltid att göra. Inga problem där. Ofta tynger lasset tungt som jag bestämt mig för att bära. Får mig att knäa. Men igår en halv dag av total frigörelse från det där. Jag jobbade på och fanns bara åtminstone en halv dag. OJ!
Nu lite Mustasch sen kör vi vidare tills natten tar oss.