Man tackar. Ännu en dag med programmerarväder. Man tackar alltså gudarna. De grekiska såklart. De nordiska. Ja och alla andra. Det finns en helvetes massa gudar att tacka och falla på knä inför. Jo. Alternativt skratta åt. Den ende sanne guden, som de kristna pratar om, alltså han/hon/det/gud, är då bara vi själva och allt annat som finns. Ett löv en sten en bajskorv räknas in. Ja för mig. För dig? Kanske annat. På knä behöver ingen av oss stå. Universum är glädje. Men människan har ondskan i sig. Ofta de som påstår sig vara goda som värst drabbade av det där.
Men bokslut klart. Ja nästan. I princip. Behövs lite handläggning. Minus som varje år. Van. Jobbar på det där.
Men programmerarväder alltså. Ren lycka. Med bokslutarbete ur världen så finns inte mycket som tynger en ocool gammal gubbes axlar. Man kan jobba på. Det enda som betyder något egentligen. Att ta ide och tanke till verklighet och något att kunna ta på. Processen räcker för mig. Eftervärlden får väl bedömma om min möda är värd något.
Så idag storverk. Men först lite te. Ja och så skall frun skjutsas till jobbet. Jo regn alltså. Man får “se världen”. Nyttigt för en sådan som jag.