Ja,jo, och hurra, vilken dag. Fantastiskt. Hundra dagar av detta föröver. Kurs utstakad. Man suger i sig. Väder. Fågelsång. Dofter. Enkelt liv. Vem minns skrapandet av is på bilrutor en kall måndagsmorgon när isen sitter som superlim på rutan och en vind från ishavet försöker döda en, en sådan här dag.
Inte jag.
Allt sådant är glömt.
Och förlåtet.
När sommaren är här.
Glömsk som vilken förstföderska som helst tre veckor efter födseln är man.
Ljuvligt sjunger jag koltrasten och en bofink. Jodå frun stämmer in hon med. Lillkatten är med såklart.
De med fascistoida tendenser viftar såklart med fanor. Tycker att landet Sverige och hembygden den stolta är bättre än alla andra platser på jorden när det i själva verket är så att alla platser är lika underbara. Lika underbart som vilken annan plats som helst. Det är ett sinnestillstånd det där. Paradiset ett helvete om man inte mår bra där inne i huvudet.
Fast det är såklart inte fel att älska. Det är det där skapandet av vi och dom som är åt helvete.
Jodå, lagar gräsklippare idag också. Får fast motor. Men tre varv på gräsmattan får den att skaka loss igen. Ja och två av tre bultar räcker väl. Fast motorn koppar och skuttar lite väl mycket. Räcker för vilken ocool gubbe som helst. Rulla några veckor till bara gamle gräsklippare. Ber man. Vi har tillbringat mycket tid med varandra vi två. Och jag minns det första året när du kärleksfullt och full av passionerad gräsklipparlängtan startade på första rycket.
En vibrerande gräsklippare får upp en bult snabbare än vad jag kan få upp en med en blocknyckel eller med ett spärrskaft. Ett konstaterande som man borde kunna för vidare fram till fantastiska uppfinningar som ingen vill ha.
Nog av sådant.
Eller inte.
Är det inte det jag håller på med hela tiden.
Galningens dunkande av huvudet i väggen. Isbjörnens vandrande fram och tillbaks. Vågens väg tillbaks efter att igen ha attackerat klippan.
Nu skall jag jobba. Jag kallar min personliga galenskap för det.
Det här är musiken jag lyssnar på.
På repeat!