Jag läser Lokatten, organ för Skrivare i Hälsingland till frukost. En skrift full med denna längtan och detta behov av att skriva. Ja det är väl det jag ger utlopp för här också. Lusten att fästa tankar “på papper” för att kanske möjligen förstå sig själv och det som ständigt pågår där inne i huvudet. Eller kanske är det helt enkelt bara ett måste. Att få skriva. Att få uttrycka sig. Tala på ett tryggt sätt utan retoriskt tävlande. Tro sig bli hörd fast man viskar det tystaste man kan.
Nope, jag är inte medlem i föreningen. Andra i familjen axlar den manteln. Jag har inga ambitioner i en endaste riktning. Lämna mig i fred och låt mig göra det jag älskar så är jag nöjd.
Men kanske är det bara en lärares uppmuntrande ord en gång i livet som skapar den där längtan. Är det inte den där uttagningen till gossekören på lucia som fortfarande är grunden till att man tror sig kunna sjunga, eller att man vågar ta ton. Kanske är det samma sak med skrivandet. De där uppsatserna som lästes upp för klassen. Kommentaren “du borde skriva en bok“. Det som man får dechiffrera till (ganska) “bra” och inget mer. Men som inte mattar längtan.
Fast det behövs inga “bra“. Längtan och behovet att skriva finns där ändå. Det där som måste tillfredsställas. Låter som en drog när jag tänker på det. Japp, jag är en missbrukspersonlighet. Men lasterna är åtminstone rätt socialt accepterade. Skriva, koda, äta.
Fast skolan förresten. Rödare uppsatser än de jag fick tillbaks kan inte många andra ha fått. Fast underligt är det. Det som den tidiga skolan slog ner på mest och uppmuntrade minst är där jag hittar mina talanger idag. Visst borde man väl skrämmas av det?
Fast idag. Caddar ett nytt kort. Anledning bristen på kretsar. Komponenter till de kort jag tillverkar idag går tidigast att få tag på januari 2023. Världen är upp och ner och bak och fram. Så gör några nya kort. Prototyper ännu så länge. Kanske inte blir något alls till slut. Som det är. Men försöker.
Fortfarande snurrar
på repeat. “Babylon faller” sjunger jag för full hals här i lokalerna. Skäms inte en enda sekund för det. Grejar bara vidare.