Det är bara jag som är vaken. Kullen sover. Eller vad vet jag? Vad händer bakom neddragna gardiner och stängda dörrar? Kanske pågår full aktivitet. Men tyst. Lugnt. Bara jag. Så känns det. En kulle för sig själv. Herre på täppan äntligen.
Upp med alla fönster såklart. Alla luftströmmar, hur små de nu än blir och är, välkomnas. De är i sanningen minimala. Fyrkantiga hus fungerar inte i det där fallet. Det behövs krökning för att få igång vindarna. Har man varit i Täby och de böjda husen där vet man. De är som stora Einsteinsegel de husen. Utan snurr då. Jo, människorna där i tenderar att vara rätt snurriga iof. Röstar fram moderater i ledningen år efter år. Jag menar tydligare tecken…
Tekokaren från Erikshjälpen knäpper till här på kontoret. Dags för mitt te alltså. Te alltid. -30 till +30. Troligen där under och däröver också. En del av livet och de tveksamma rutinerna.
Midsommar över. En vecka kvar till K’s semester. Min också alltså. Det är så det är att vara gift. Allt görs i par. Sammanväxandet. Men jag tror det skall bli skönt. Studio är förberedd för regniga dagar. Böcker är beställda. Grill och hängmatta och fungerande gräsklippare finnes. Vem behöver mer. Sol och ömsom regn är jag säker på att det blir.
Idag skall det kodas som om man hade betalt för det. Störande element undanbedes alltså. En sista chans liksom. Att få lite saker på plats. Veckan efter semestern brukar gå bort ganska rejält. Hjärngegga. Ibland kan det ta två och ända upp till tre veckor att ta sig upp ur den där geggan. Men då jävlar. Då är man som en fulltankad rymdraket i pensionärsform. Jo, ser en puttrande raket framför mig jag också som knappt orkar lyfta…
Ser en film i helgen. Coola pensionärer som drar omkring i London. Japp, “Coola pensionärer”. Det är 40-talisterna igen. Nu är dom alla pensionärer. I varje ålder dom har befunnit sig i så har den varit den nya trettio. Den coola åldern för tillfället är väl 70 plus. Det skall bli skönt när de passerar horisonten och lämnar begrepp och leverne åt oss mindre självupptagna vad det lider. Va? Jag (också) självupptagen?
Här ringer broder Ljungström. Musikern. Han har varit norrut och spelat i helgen. Segrat och erövrat. När vi vanliga vilar jobbar fantomen och artisterna hårdast. Vi vanliga klarar av det som vi brukar klara av.
Nu skall jag sätta på lite ny musik och sen tänker jag arbeta så länge jag orkar och vill och känner att vindar och vilja och träd och bin och fåglar och blommor hejar på och trivs.
Ha en bra dag du med! Ett liv är det som erbjuds.