Det är gott att sitta här i sommarkvällen på sitt alldeles eget kontor. Alla fönster öppna. En svag ljum bris som man bara anar drar genom lokalerna. Ute helt tyst. Helt vindstilla. Svag blomdoft är det enda som på riktigt letar sig in med intryck.
Jo, jag gillar verkligen dom här sommarkvällarna. Stänger av den ständigt närvarande musiken med bestämdhet för att få uppleva det här med närvaro. Får en kreativ injektion rakt in i den största venen av det samlade intrycket. Vill bygga, konstruera, komponera. Allt på en gång. Men stillar mig. Njuter först och främst. Knappar på. Stilla och eftertänksamt.
För jag gör ju allt det där. Oftast 15/16 timmar om dagen. Jag har rätt att stilla mig och ta in. Ladda upp och fylla på. Ja det tycker jag.
Imorgon kommer regnet. Blåsten. Mycket av båda. Man får bära in det lösa. Grill. Parasoll. Sin hatt. Annat. Hoppas gör man att växterna klarar sig och överlever. Det brukar kunna braka till ordentligt när det kalla anfaller det riktigt varma. En strid av många som elementen hela tiden utkämpar. Fast här är alla goda. Offren egentligen inga. Här läker tiden verkligen alla sår utan klyschighetens generalers utsända hat från sina höga hästar.
Det är ingen konst att vara en ocool gubbe en kväll som denna.