Man vilar. Somliga är tydligen skapta för det. Ja, jag med alltså. Visste man ju inte. Fast lite oljebyte och lite annat har jag fixat på bilen. Alltid något. Siste oljebytet på den röda faran från Frankrike. Men känns bäst att göra det. Enkelt men kladdigt.
Jo hinner med lite IT support också. Lojaliteter mot byn. En man utskickad från Stockholm som är mekaniker kopplar och återstartar IT hej vilt. Företag som plågar sina anställda tänker man. Syn om honom. Men han är verkligen tapper. Ett lass skit åt företaget. Från mig.
Gårdagskvällen i studion igen. En ny låt tar form. Jag känner glädje ända ner i fötterna. Ja och det jag gör vet jag ju att det bemöts med “det suger” men inte någonstans i den skapande processen hindrar det mig. Ingen låt är så bra som den sista man gör. Efter någon vecka växer man ifrån den. Det ät då de själva skall ut och flyga. Njuter till fullo ända tills gammelkatten kommer ner och ser kvarsittare och gamla lärare i varje hörn, dom som vill att jag går därifrån så att de får ha de gamla skolsalarna för sig själva. När temperaturen sjunker ner under spökgränsen ger jag mig. Ren självbevarelsedrift från min sida. Många blickar i ryggen när jag släcker och går ut.
Får förresten en varm pizza igår. Fortum betalar. Varm är ovanligt här. Ofta skall den fraktas en timme. Blir kall. Men Färila och stor loppis igår. Mest skrot. Men kommer hem med en switch och en gammal gratängform.
Elräkning på trehundra pix. Nät plus nyttjad el. Tack skattebetalare och så var det Fortum igen som bidrog. Behövde verkligen inte det där. Pengarna borde gått till dom som behöver. Tycker jag. Men tar emot. Finns det ett val?
Nu slöar vi vidare här på kullen. Sol idag. Varmt när den är framme, kallt när molnen skymmer den. Min fascination för solens värme avtar aldrig. Den är så långt bort. Strålning avtar med kvadraten på avståndet. Jävla vad varm den måste vara. Man liksom fattar eller åtminstone anar i alla fall. Barnasinne lämna mig aldrig!
Ja fler ord orkar jag inte med. Så det så.
Vi hörs.
Kanske,