Så man lever. Tar igen lite osömn från natten i grön IKEA soffa under eftermiddagen. Sällskap av fru. Hon i annan del av soffa. Katt i mitten. Det är gott liv. Men fryser såklart. Hela Sverige fryser. I alla fall om man inte är en död svensk.
Halvtid i semester. Har inga problem med semester alls i år heller. Det förvånar mig. Kanske är det all träning som pensionär som lägger grunden till den där känslan. Men längtar lite till hösten också. Hösten är liksom projektstartstider. Den där känslan av att dra igång med långa obrutna veckor föröver är svårslagen. Gillar mycket.
Bilen inne på 37600 kilometer. Skall ut på en längre prövning nästa vecka. Antagligen den sista längre innan den också får sin pension och får ett nytt liv som blänkande konservburkar eller armeringsjärn i vackert bygge. Ser på bilden att jag nog borde skämmas över det insidiga städläget. Kanske skulle ta mig ann en sista puts innan avresa. Utsidan har aldrig sett en biltvätt under våra femton år som ägare. Ja regn såklart.
Semesterlåt ett börjar närma sig “klar”. Gårdagskvällen gjordes modigt försök att må dit men sen dök lillkatten upp och vill sova på tangentbordet och vill hon det har jag hittat min överman. Man fick ge sig. Men roligt. OJ!!!! så roligt jag har där nere i studion. Roligare kan ingen ha. Nya hörlurarna är levererade och de gav en helt annan ljudbild. Precis som förväntat. Lämnar inte så svarta plastflagor på hals och kinder heller så man törs gå ut utan att folk rusar bort från en skrikandes “svarta febern”. Ja nya är tämligen begagnade såklart. Men syns på dom det gör det inte. Perfekt för mig.
Men musik. Valla Open tänkte man sig. Men dyrt och regnväder och elitistiskt. Skippar. Gör några hamburgare och tittar på en film istället.
Fast stort behov av avlyssnad livemusik föreligger. Måste åtgärdas.
Så jodå. Nöjd med liv. Kan inte begära mer. Imorgon börjar Loosveckan. Folkvandringar ut mot skogen förväntas. Mest präster och gammalt. Folk skall ha vad folk vill ha. Ett tillfälle att samlas tillsammans och fundera över hur dåligt allt är… Själv åker jag alltså femtio mil söderut för att slippa höra gnället.
Folk dör. Här i byn också. Människor som “alltid funnits” och som man delat några ord med. Men varje persons död är bara en krusning på ytan om man inte är närstående. Det stör mig. För så blir det när man själv också lämnar. Speciellt jag då som inget är. Men en dag är man borta. Det går en krusning genom samhället. Svag. En död till konstateras. Sen går man vidare med sitt. Tänker att man kanske måste ha den där dödsannonsen ändå. Den som är överprisad så att till och med helvetet känns paradisiskt. Ja för att klara av den där krusningen p ett värdigt sätt liksom. Passera genom folks medvetanden en sista gång. Min dröm att bli strödd i Voxnan och få passera Voxna, Edsbyn, Bollnäs etc i flödet på min väg mot havet vet jag inte om den är tillåten. Fast tystnaden. Blogg. Spotify. Github. Osv, Kanske räcker det. Ja och är billigare. Var tog han vägen liksom?
Nu skall jag sätta mig i studion en timme. Unna mig. Lillkatten är där uppe så med lite tur borde jag kunna få något gjort.