No, nej, tjohej, har knappt kommit ut ur bilen ännu. Vägar lever jag på. Som en vägluffare. Som en som är på väg men aldrig når fram. Måste bromsa. Men på söndag efter arton är semestern slut. Skulle lätt kunna haft en vecka till. Säger allt om tillståndet hos mig och i mitt huvud.
‘
En klänningsutställning är kanske inte min grej. Men jag lär mig hur man får en fin byst och håller den uppe. Fjädrar används där dom behövs. All lärdom är av godo. Mig lurar ingen längre.
Men havet. Långt bort. För långt bort. Känner inte ens doften.
Hudikkalas. Tanterna kan njuta av Engmans kapell en stund i natten och glömma tråkig gubbe. Själv är jag en så jag stannar hemma. Veronica och dom andra når inte mitt hjärta.
Fast Storsjöyra. Nu också. Där finns det lite att se. Men dyrt. Någon måtta får det ändå bara på semesterspenderandet. Spara först spendera sen har alltid varit måttot här.
Om farsan hade levt så skulle han ha blivit 100 år imorgon. Tänka sig. Men nu lever han inte. Det är alltså trettio år sedan han dog. “Tänka sig” igen. Om man nu hade levt. Ja, mallig hade han varit. Ja och oj så länge sedan det var fast det känns som nyss. Då blev jag så förvånad att världen bara kunde gå vidare runt den bubbla man befann sig i. Sedan dess har så många andra runt omkring en dött. Och med det når man lärdomen är att den enda gång världen runt en slutar att röra sig vidare är när man själv är död. Ja och då bara för att man inte finns med där längre. Det mesta annat är precis som vanligt. Man är ersatt på en nanosekund av någon annan. Som det fungerar.
Bada borde man väl ha gjort den här sommaren. Men det gör man inte. Men trettio dagar sommar kvar av de hundra man får. Finns tid. Det är inte alltid det gör det. Så positivt. Men man måste utnyttja den såklart. Själv.
K lovar pizza idag. Gott säger jag. Går alltid i. Fast egentligen borde jag väl nöjt mig med sallad. Något slags försök att korta livet det där.
Skavsår plågar mig fortfarande. Semstertrampandet. Men hej och hå vad lätt det är att leva med så små plågor. Come an bara… Jag skrattar åt dom allesammans. Jag har varit med förr serru.
TV har det tittats på så att jag knappt vill se åt en TV apparat mer. Men sant, en och annan bra film och serie har gått vår väg. Men blir mindre föröver. När man är i de gamla hjulspåren igen. I det avseendet så skall det bli skönt att komma igång. Har tusen avsnitt av sommar att hämta igen också. Går det ens…
En wifi-modul ramlar in på min väg. Ny leverantör. Prover. Kod skall skrivas. Ser fram emot det. Två sådana att leka med föröver. VSCP.
Men helg härifrån. Egentligen bara helt vanlig helg. Ut på vägarna imorgon också. Yngsten skall leta cykel i Knåda. Man ställer upp. Vi beser väl världen i samma veva. Den som utgör min del av den. Havet fortfarande för långt bort. Hmmmmm…. lukten av ruttnande tång saknas mig.
Val snart. Jag är nog socialdemokrat i år igen. Mest i brist på bättre. Det var länge sedan dom lämnade idealen bakom sig dom också. Politik är mest smuts som hindrar en att se klart genom annars perfekta fönster. Tyvärr.
Så helg. Vilat har man redan gjort. Helg i alla fall. Serru.