Helg och vila och man njuter. Måste vara hög ålder. Mentalt och kroppsligt förfall. Har aldrig hänt tidigare i mitt liv. Men mår gott. Varför inte?
Men söndag och kväll. Sirener för start av arbetsvecka ljuder strax efter sena Rapport. Jag hörsammar. Vandrar ner för trapporna och slår på Scorpions på hög volym. Minnen. Julafton. Tidigt 70-tal. Oannonserat. Marquee, London. För mig. Men också död. Glädje och sorg i samma andetag. Som alltid.
På TV på morgonen vinner en busschaufför från Mora 100 tusen i månaden i tio år. Han tänker inte köra buss mer. ICKE! Känner att för en gångs skulle hamnar de där pengarna rätt. Men också att alla har ett pris. Må pengarna inte leda till olycka och girighet.
Fredag natt. Himlen öppnar sig vid tolv. Det går inte sova. Det dundrar mot tak. Måste beses. Står där i fönstret och dumstirrar en timme. Är den nu undergången? Min regnmätare är död. Har inte orkat fixa. Tydligen faller 60 mm enligt SMHI. Världen (och det gula huset) står pall. Står där kvar som vanligt efteråt. Bilen (gratis) nytvättad liksom kullens löv som glänser som en nystekt fläskkotlett dan efter. Lill-katten ute.
Söndagen är kall. I alla fall jag fryser. Men det gör jag ju nästan alltid. Fryslortarnas förenings ordförande. Jag!?
Sex år framåt känns inte som en självklarhet längre. Har det någonsin gjort det? Jo. Man tänkte väl inte så som yngre. Men nu? Vad vet man? Farsan dog som 70-åring.
Men man lever. Ja och man behöver i alla fall inte bete sig som en avliden innan man är det. Eller sälla sig till de religiösa tokarna som hoppas och tror på att livet kommer efter döden. Så dumt! Om han/hon/det/guden ger dig ett liv så är det väl meningen att du skall leva det. Leva det fullt ut. Helt och hållet. Varje minut. Sekund. Timme. Inte längta och planera för nästa liv hur upphöj och gyllene det än målas upp.
Musiker som gör allt för att bli lika bra som en bandspelare flockas i världen. Ja och hyllas. Kommer aldrig att fatta det där. Ändå spelar jag alltså Scorpions själv här och nu istället för att lyssna på något nytt och spännande. Idiot! Stämpeln man slår hårt i sin egen panna efter att man kastat stenen i glashuset.
Apropå nytt. Hey Joe med Deep Purple. Allt nytt är inte nytt och hör inte hemma där man tror det hör hemma. Liksom.
Men min vecka har börjat. Alltså har jag annat att göra än att babbla här.
Tjing salabing.