Går förbi studion och studiodatorn idag. Ja ärendet är ett annat. Behöver en pärm som finns i ett rum bakom de där grejerna. Men när jag går förbi så suger det liksom till i trakten av magen. Troligen finns det en musiktarm just där det suger. Jo, ja, definitivt, jag vill nog sitta här en stund. Snart. Tänker man. Hämtar sin pärm och glömmer alltsammans. Som vanligt.
Det kreativa kaoset råder här just nu. Inget och mycket blir gjort. Stressande. Men hör till. Det är som en hög med rep. Många rep. Många ändar. Man måste bestämma sig för vilken man skall börja med. Ta tag i en specifik repände och köra. Väl där är det inga problem. Det är det där att välja repände. Alltså där nu.
Får ved hemkörd idag. Priset går upp. Hela tiden. Frågar om pelletsen. Jodå. Pris. Upp upp upp. Snart på dubbla priset mot förra säsongen. Det blir en tuff vinter. Stort hus här. Finns det pristak? Troligen inte. Var går smärtgränsen? Man skulle kanske köpt pellets istället för bil för sparpengarna. Men så dags att tänka så nu. Fast utan bil är man ingenting här på skogen. Var nödvändigt.
Förresten är vår gamla bil till salu. Ett kap vettu! Slå till. Men tydligen redan såld. Ja jävlar… Tänkte länka.
Bära in ved imorgon alltså. Man får sysselsätta sig. Troligen går det att fundera samtidigt. Oftast gör det det när man kroppsarbetar. En av fördelarna med sådan aktivitet. Kanske kan jag hitta repänden där. Idag efter stigarna hittade jag den inte. Men sökte.
Träffar en man idag som aldrig fått ett tack. Han har jobbat många, många, MÅNGA timmar gratis för en här byn. Men aldrig ett “tack“. Visst är det hemskt. Jag berättar om min vision om att vi andra, vi som inte gör ideellt arbete, skulle ordna en fest för dem som gör det. Fira dom en dag. Vi skall vara servitörer och underhållare. Tacka alltså. Alla dom som aldrig får ett tack. Brandmän. Sjukpersonal. Folket i idrottsföreningar och andra föreningar. De som bygger landet. Eller gör det beboeligt om man så vill.
Fast i Facebook och Bonde Söker Fru tider så har folket som inte bygger landet tid för dylikt. Icke!
Synd!
Det största som händer under morgondagen är troligtvis sophämtningen som inkluderar grönt kärl. En varannanmånadshändelse. Det ni. Det är inte varje månad en sådan händer. Man får stå i givakt när bilen kommer brummande upp för backen. Göra honnör när det bruna 1/8 fulla kärlet lyfts ombord och sen honnör när det gröna 1/3 fulla kärlet lyfts ombord. Eller också skall man helt enkelt skjuta salut. Med älgstudsaren. Eller kan-onen. Ja eller sjunga en stump. Du gamla du fria kanske. Eller en snappsvisa. Ja varför inte?
Såg inga indianer i skogen idag. Dock en jägare med hund. Han sköt inte efter mig. Jag blev mycket glad för det. En bra dag efter stigarna alltså. Man ser alltså inte ut som en björn. Tack och lov för det.
Kanske skall man helt enkelt gå och lägga sig. Låta det undermedvetna söka efter repändar. Sådant där är bäst lämpat just för det undermedvetna faktiskt. Finns inte samma blockeringar där som i det medvetna jaget. Kräver såklart att man måste lita på den där i det närmaste magiska gåvan. Men det gör man ju. Har använt den hela livet. In med mängder av information. Gör annat. Ut kommer allt sorterat och katalogiserat. Utan minsta ansträngning sker det där faktiskt. Fantastiskt och gratis och något alla har men få använder sig av.
Dagen kan väl summeras som att det är rätt gott att leva också en vanlig måndag i livet. Trotts brist på rep att följa går det leva och le. Liksom.