Caddar kort. Alltid lika rörigt på skrivbordet då. Men en fantastisk syssla. Alla delar av hjärnan får användas. Nope, jag är inget vidare på det där. Men det finns ingen annan som kan göra det åt mig så därför gör jag det. Att inte kunna är inget hinder. Man får lära sig. En ynnest i sig.
Läser att en gitarrist i Deep Purple skall sluta. Jag har aldrig hört talas om honom. Men hedersvärt slut eftersom han vill vara nära sin cancersjuka hustru. Fast jag undrar alltid när de där gamla banden går från att vara FANTASTISKA till att vara tributeband till sig själva. Ja i värsta fall finns ingen orginalmedlem med och då är man väl defakto ett sådant. Såklart, alla gör som de vill. Har man kul så räcker såklart det. Men ganska mycket åkande på gamla meriter är det nu ändå. Fast om andra försöker bli lika bra som en bandspelare så är det kanske lika eller tvärtom för gamla rockgudar.
Men lev nu säger jag. Storverk återstår. Men man väljer såklart själv. Kan färdas på i gamla trygga spår mot döden. Vik inte av. Det kan bli farligt.
Kyla finns det gott om nu här på kullen. Skit liksom också eftersom slanggurkorna verkligen börjar ta sig. Man hoppas på kortvarigt. Brittsommar. Indiansommar. Hela vägen fram till jul. Men gissar att man hoppas och önskar förgäves. Vägen går obönhörligen mot mindre molekylrörelser.
Fast kyla finns ju inte egentligen. Hittepå. Det rör sig bara om olika grader av varmt. Vore man positiv till sin natur hade man uppskattat det där. Men fryslort och den man är. ICKE. Fryser lik förbannat. Alltså också utan kyla. Avsaknad av värme. Nope, inte hjälper det mig.
Fågelmat tänker man. Solrosfrön. Hur blir det med det i år? Talgoxarna kommer knacka sönder fönsterrutorna om jag inte lyckas ordna det där. Men någon båt från Sydafrika kanske ersätter det som inte kommer från Ukraina. Men dubblerade priser säkert. Finns en smärtgräns i det där också.
Tittar man på de rörliga elpriserna blir man häpen. Är detta möjligt? Då är det ännu dyrare i Storbritannien och på kontinenten. Här har vi fast avtal så vi berörs inte ännu. Men det går ut till sommaren. Vi är där snart vi också alltså. Men en vinters respit blir det i alla fall. Jag tycker så synd om alla företagare i södra Sverige som får problem på grund av det här. Finns inget sätt att hanteras det på. Men företagare är ju iof ofta ganska bra på att hylla “marknaden”. Ja och “marknaden” är väl vad det här är. En metod att fördela pengar från de som har mindre till de som har mer. “Fungerar” säger bara de som själva cachar in småpengar. Folket, oljan som smörjer det där maskineriet. Mittens väg säger jag. Begränsningar och kontroll. Men uppe på frihetens knivsegg. Man får inte ramla över på andra sidan heller.
Gammelbilen, den röda, den blev såld. Rekordsnabbt gick det. Otroligt. Men är man beredd att jobba lite och har kunskaper så går den säkert att fixa till. Människor som älskar pengar är fantastiska på det där viset. De lyckas sälja allt. Älskar varje förräntning. “Vår” bilhandlare gjorde nog en extra tusing plus där. Bilen låg inte ens ute en dag. Det skall vara två nöjda i en bra affär. Här hoppas jag det blev minst tre.
Men torsdag. Städdag. Inte mycket att ojja sig över. Bara göra. Ojja sig över att veckan snart är slut det kan man dock göra. Hur i helvete gick det till? Men yngste sonen kommer upp till helgen. Det skall snickras. Trevligt. Skall använda honom som bärhjälp av lite skrot. Man får passa på. Inte ofta det finns en extra hjälpande hand här på kullen.
Bara det är städat så skall jag cadda vidare. Med lite tur (och ingen skicklighet) så går två kort iväg till Kina under kvällen. Här igen i fysisk form om två veckor. En konstig värld vi lever i. Globalt så att det kokar. När jag flyttade hit fanns en kretskortsfabrik i Järvsö. Galenskapen.
Men städa alltså.
Städa till musik.
Troligen.