Det jobbas. Fast jag är allt lite knöven. Går såklart inte säga halt för den sakens skull. Man måste framåt. Så länge man kan stå upp. Hoppla gubbe.
När jag precis rest mig upp och skall gå och fatta lödkolven så ringer popstjärnan. Nope, svarar inte om jag inte har tid. Och det har jag inte. Egentligen. Men popstjärnor är ändå popstjärnor även om han är pensionär han med. Vi avhandlar det mesta om livet. Som vanligt. Hittar väl inga lösningar. Men ändå då liksom. Han skall iväg och äta surströmming. Stackarn. Luktminne kommer över mig. Kulturminnesförklarad doft det där snart precis som hela företeelsen. För min del spelar det ingen roll. Blir nog aldrig en riktig norrlänning.
Men sura akvariefiskar tänker jag. Varför inte. Sur guppy i svällande burk för finsmakare. Finmat.
Dricker kaffe. Därför skriver jag. Man får passa på. Få ur sig. Ända hit till det här stycket läser inte så många hur som helst. Men ur sig får man i alla fall. I alla fall jag kan vara nöjd. Idag igen. Oj!
Men löder ihop en special USB sladd för mitt projekt. Testar ett nytt utrymmesbesparande sätt att löda ihop två kort för ett framtida projekt. Funkar utmärkt kan jag meddela. Går alltså framåt. Passar på att laga en nätverkstestare som jag brände en gång. Sätter den krets jag skall byta ut upp och ner och får laga den en gång till. Sån är jag. Dubbeljobbaren. Trippelglasögonbäraren.
Nu skall jag kränga på tredubbla brillor och löda lite ytmonterat grejs. Egentligen skall man inte dricka kaffe innan man börjar med sådant. Skakningar hur så de än är är inte bra i det där. Är jag inte för gammal för det där? frågar jag mig varje gång. “Skam den som ger sig” säger gubben på den onda högeraxeln och flinar riktigt elakt.
Frågar mig som vanligt här på morgonen om det är det här jag verkligen vill göra. Just nu och hittills då den enklaste frågan som finns att svara JA på. Svarar man nej mer än tre dar i rad får man sätta sig vid vändpunkten och fundera över livet. Det är så jag t.ex. blev lärare under en tid. Allt är en förhandling med sig själv. Ja och hur man än gör så blir det oftast bra. I alla fall om man gör något. Försöker förändra. Trivs man kan man vandra på. Men först efter analys att det är man själv som säger det där “jag trivs“. Är det någon annan. Skit i det. NU!
Har en plojlåt på gång. Funderade en del på den i natt. Men har inte den tid som krävs för att realisera den. Födelseprocessen. Inte just nu. Men det kommer. Har jag tur minns jag plojlåten då också och gillar fortfarande iden. Idéer finns det dock många av. Det är bara att hugga en annan annars. Tappa av flödet. Tack gode gud för nyckeln jag fick till den kranen.
Förresten: Att göra det lönsamt för pensionärer att jobba måste vara den mest lönsamma reform som sjösatts. Jävlar vad det arbetas. Känner inte en enda pensionär som inte jobbar. Girighet kanske. Men OK. Bara man inser att noll öre är det man tar med sig när man går. Fast kör man på lever man längre. Det är jag säker på. Men hobby är aktivitet det med.
Men kaffe slut. Lödkolv varm. Återkommer.