Möter lillkatten där ute när jag skall hämta ett paket i brevlådan. Det är morgon, mörkt, blött, men ett minneskort är levererat och ett minneskort behövs. Så jag ger mig ut i det där.
Lillkatten stryker sig kring benen under en stund och skuttar sen glatt vidare till sitt. Kärlek. Hon har sitt liv, jag har mitt, men vi är de bästa vänner. Avmaskning i helgen. Hon har bandmask. Snart inte.
Men fredag. Jodå, den här veckan har jag hunnit med det jag skulle. Lite till också faktiskt. Men är ändå lite irriterad på att man hinner så lite. Det är ju så mycket man vill. Men det är som det är. Man får ta det där. Försöka trycka ner känslan av otillräcklighet.
Har hittat ett gravljus med led efter en del letande. Det förra kastade eller knyckte någon från graven. Men det var helt perfekt. Batterierna räckte en hel säsong. Nu får jag bygga om lite och addera lite batterikapacitet för att få det att räcka en månad. På så sätt kan vi byta batterier när vi månadshandlar. Håller tillbaks en impuls att montera en blåtandsbeacon också.
Skall förresten köpa några till sådana där gravljus för ledens skull. Hittar inte den någon annanstans. Alltså de där ledarna med lite gulaktigt ljus som fladdrar lite som ett levande ljus när man strömsätter dem.
Talgoxarna knackar irriterat på rutorna här nu. Vill ha mat. Jag ruskar på huvudet. Säger “Varmt”. De förstår inte alls varför jag plägar dem som jag gör. Nope. Men skall inhandla en säck solrosfrö i helgen. Men tala inte om det för fönsterknackarna.
Livet har liksom bara börjat…