Lödröken anfaller. Hänger tungt i lokalen. Idag kommer den både från ugn och handlödning. Nyttigt? Nej! Läser att de flesta som jobbar med lödning utvecklar astma till slut. Olika grader. Hur dumt är inte det? Måste fixa den där fläkten. Men bara ett måste av andra som jag aldrig hinner fram till.
Men man kan svetsa, måla, baka, sy eller programmera och få men av det också. Såklart. Livet är hårt.
Fast idag då lödning. Kommer lastbilen med de sista komponenterna som saknas måste man såklart löda på dom på korten som längtat en vecka efter dom. Ja annars är man en råtta. Eller något däråt. Får ingen mat när man är hungrig. Får gnaga på en sten. Japp. Säkert.
Men fredag nu. Trött. Längtar till grön IKEA soffa och lite mat. Ja och sova efter en film eller några serieavsnitt. Eventuellt stödsova lite före om det inte går på något annat sätt.
Nu skall jag fixa ett nytt SD kort till den Raspberry Pi som jag använder till väderstationen i garaget. Har försökt fixa den några omgångar nu men de SD kort jag haft liggande vill inte leka. Beter sig underligt. Så nya nu. Det dumma i det här fallet är att jag aldrig tog en backup av systemet, det hamnade i “jag gör det sen” lådan. Ångrar såklart det nu. Blir tio gånger mer jobb. Men finns i alla fall backup på de filer som skall sättas upp. Så alltid något. Lär sig av det? Nope. Aldrig.
Fast blir nog en backup det första som sker nu efter att saker fungerar. Tror jag gjort det på alla de andra pi’arna som snurrar här. Men orkade väl aldrig gå ut till garaget gissar jag…
Fast ett under alltså att den där enheten har snurrat så länge som den gjort. Garaget är inte uppvärmt och inte tätt på något vis heller.Lådan den suttit i har varit öppen. Men grejerna har snurrat på. En trycksensor är det enda som kastat in handduken på två år. Mer problem på grejer som står här inne i värmen.
Men kanske skall skruva igen lådan när det här är på plats. Bara för sakens skull och för att jag har en låda.
Annars trådlös utveckling alltså. Hur roligt som helst. Men jobbig period just nu när jag måste bestämma vägval som är oåterkalleliga när man väl har börjat gå den vägen. Det är som en skål med spagetti, Man måste försöka hitta några ändar att ta tag i och följa. Sen får man hoppas på samma slut som Lady och Lufsen får.
Får erbjudande om vaccinspruta mot årets influensa. Sådant vi gamlingar får. Tydligen är våra hjärtan och våra lungor sköra och kan gå sönder när som helst. Riktigt gammal känner jag mig egentligen bara när jag får de där kallelserna och när man frågar om jag vill utnyttja seniorrabatten på ICA. Man borde betacka sig från dylikt. Men gratis och 5% får såklart varje pensionär på fall. Ja tack säger man och ler.
Men helg föröver alltså. Två dagar, nästan hela, i vilan. Men skall byta däck. Ja det måste jag. För att slippa ligga i snön och göra det. Sen finns det väl lite mer som borde fixas. Sådant man gärna vill smita ifrån men inte borde smita ifrån. Vi får se om dåligt samvete eller klappa sig själv på axeln vinner denna helg.
Hungrig.
En påse bullar nu… Mähhhh… Gott! Alla.
Eller kubb…
Men blir inget av det där. Inte innan maten i alla fall. Efter kan man väl ge sig ut på en sökning i frysarna.
Våra termostater är tydligen femtio år gamla. Sexton… nej sjutton totalt. Originalen kostar femhundra spänn stycket. Men finns visst icke original också. Pengar kostar det hur som helst att byta alla. Men pengar tjänar man tydligen också på att göra det. “Tjänar” är väl inte ordet. “Sparar”. Men när börjar man spara. Antagligen först efter att kostnaden för inköp av nya termostater är inbesparad.
Funderar såklart på att bygga en egen uppkopplad lösning… Som om jag inte hade nog ändå med de projekt jag redan har rullande. Ja och för lite liv kvar. Men kul, ja det låter det.
Ja ja…
Men nu skall jag tänka en timme till. Försöka hitta spagettiändar som leder någonstans. En rätt frustrerande syssla egentligen. Men bra att klara av om man inte genomsvettig vill springa in i allt för många återvändsgränd där utsikten är som sämst.
Andas…