Sverige skottar. Jag med. Första riktiga övningen. Hur var det nu. Inte belasta höger axel. Skjuta på en blå spade med höften. Jodå. Kommer in i det där. Lär väl förfina det hela igen under resten av vintern. Tillfällen till det kommer. Ont knä har tillkommit. Gammal man gör så gott han kan.
Men just snöskottningsdelen av vinter har jag egentligen inga problem med. I alla fall inte om det är lugnt. Att det inte skall ske NU och vara färdigt nyss. Får man “poa” på där ute så finns det en njutning i det där.
Lill-katten är med. Försvinner i snön och får göra delfinhopp för att ta sig fram. Verkar trivas. Leksinnet finns kvar i behåll.
Nu sitter vi här inne på kontoret båda två. Halvblöta. Frusna. Lillkatten har placerat sig i fönstret och studerar småfåglar. Jag har bryggt te och håller på att backa upp ett SD-kort. Japp för enheten som finns i garaget. Väderstationens styrkort. Nu jävlar skall det finnas en färsk kopia så man är förberedd inför nästa krasch. NÄR den kommer.
Pellets är fyllt. Tvättmaskinen startad. Och bara backupen är fixad och kortet är utburet till garaget och installerat igen så kan man ägna sig åt utveckling. Livet. Kallet. Glädjen.
Mycket annat nu. Som splittrar sinnet. Men allt behövs. Själsbefrämjande. Håller väl på sådär framåt jul. Sen kanske. Men viktigt att få lite annan input än bara det man håller på med. Enkelspårigheten är spåret rakt ner i helvetet.
Egentligen är det bara pelletssituationen som oroar här på kullen. Priset går att överleva. Åtminstone med nöd och näppe och tre svordomar. Men inte bristen. I övrigt är allt bra. Som vanligt finns mångt som kan bli bättre. Men där har vi ett konstant tillstånd. Eftersom det alltid finns saker som kan bli bättre. En definition på människan och anpassningsförmågan. Man skall “ta höjd” för problem man kan förutse säger närmaste projektledare. Hen har såklart rätt men kan gå någonstans och kissa på sig.
Nu börjar det snöa igen.
Vintertid och vinterhelvete.
OK trotts allt.