Jag går upp. Klockan är ändå 07:11. Det är dags. Börjar göra morgonbestyren. Plockar fram frukosten. Men är trött. Jättetrött. Hade velat sova längre. Men han på högeraxeln piskar mig. Tittar på klockan. 02:11. Hmmm… Var fick jag 07:11 ifrån? Packar in frukost igen. Jag får sova längre. Tack!
Luciamagi antagligen.
Mer Lucia än så lär det inte bli här idag. Har visserligen en burk med Annas pepparkakor som jag nallar ur men annars… Nope inga tolv vitkläda och sjungande oskulder förväntas inskrida i lokalerna idag. Men i min ålder vet man ju ändå att det där med oskulder är starkt överreklamerat. Erfarenhet är värt mer. Vi pratar om sång nu alltså. Men tids nog sitter man väl ändå på ett äldreboende och får (måste) avnjuta det där. Tiden går. Snart skall man gilla dragspel och bönestunder. För det gör väl alla gamlingar. Inte mycket Metallica där inte. Tror jag. Vet inte. Hoppas jag har fel faktiskt.
Vackert ute. Man måste alltså ge vintern det åtminstone. Kallt. Så snön är lättskottade den med. Man behöver egentligen bara vifta lite på spaden för att den skall flyga iväg.
Men en kall vind drar över kullen idag. Med otätt hus kan Hulken frusta på så mycket han kan i svett och möda, det blir kallt inne ändå. Men gott som motvikt mot det vackra. Man kan stanna kvar i hata vinter moden med tillförsikt.
Märker att cirkulationspumpens motorskydd har löst ut igår. Startar den och det löser ut efter en stund igen. Stort hus. Måste kolla om det är motorskyddet som gett sig. Ibland kan det räcka med ärga i motorkopplingarna. Tolv meters tryckhöjd så dyra grejer. Annars är det tiotusen spänn för att fixa en ny. Fast vi har tjocka rör här i huset. En stor fördel med gamla hus. Så självcirkulationen fungerar alldeles utmärkt. Det går alltså att leva utan den där pumpen också. Man var smartare förr när man byggde hus. Sparade inte på saker man inte bör spara på.
Idag skall det packas lite paket innan kodande. Stora skicken är imorgon. Skönt att få avklarad. Liksom.
Men kamrater. Förutom att förena er skall ni ha en ljuvlig Lucia tycker jag nog. Eller skaplig i alla fall. Snart är det jul. Det hörde jag en synnerligen berusad tomte viska igår. Det skall sparas lite dit också. Sen blir det 2023. Ojämnt och eländigt. Kan man vänja sig vid något sådant? Men säkert ett år som alla andra det också. Med en del sött och den del surt. Som det är.
Liksom