K har ett sista pass före jul. Jag skjutsar och går in på affären på vägen hem. Lampor till julgran. Utifall. Raspsolja. Limpa. Glass. Viktigheter. Eller inte. Köper med mig en påse polkagrisar för blodsockernivåernas anpassande till helggodis och mat. Som med all annan träning får man stegvis öka. Inte chocka med en smocka. Borde alltså ta en liten whisky idag. Sippa. Fast en flaska räcker länge här. Det är inte berusningen som jag söker.
Själv jobbar jag. Websidor för modulen jag jobbar med. En sådan där grej som man måste göra fast man varken är bra på det eller tycker det är roligt. Men de flesta är väl vana att konfigurera i webgränssnitt nu för tiden. Så vem är jag att bromsa där. Innan css var det där rätt roligt. Tro det var en projektledare som kom på att det vore en bra grej att addera. Norman. Död åt hen. Ja det är väl kanske att ta i. Men åtminstone tandvärk kan personen ha.
Sen är ju inte tanken så dålig att skilja på innehåll och layout. Där får man såklart vika sig och hålla med.
Måste dessutom erkänna: Det är inte så ofta jag vinner familjens TP matcher. Släpper det idag. När ingen läser bloggar så att erkännandet skall gå spårlöst förbi och jag kan upprätthålla min image om att vara en smart jävel. Nåja. Inte ens jag själv går på det sista.
Båten har vänt och seglar alltså söderut igen. För mig innebär det där hopp. Koltrastsång och doft av öppet hav. Två sinnen som, längtar…
Nu skall jag koda några rader så att jag blir av med momentet web-interface.
Vi hörs! (kanske…)