Den 22/12-22 åkte den in i helvetesmalen den lilla röda. Nu återstår ett liv som armeringsjärn eller som konservburk. Lite sorgligt. Femton år i med och motvind hade vi trotts allt. Några år pendalndes 19 mil per dag, något som dina mätare trött visade i varv runt jorden. Och fast vår vänskap luktade mycket av grisbönder (hade körts av en Veterinär i Sörmland) och deras verksamhet så diffunderade ändå de där dofterna nästan helt efter fjorton år. Det sista året luktade det grisskit bara under riktigt regniga dagar.
Tack och hej lilla bil. 🙂