Jag står där ute och skottar. De har kommit en rejäl dämp. Det finns lite att skotta fast än den stora gula traktorn har tagit det mesta. Och jag står där. Det tar några timmar. Men mot slutet tittar jag ut över snöhögarna och säger för mig själv att “jag har tamefan inget emot det här“. Här i det här finns en njutning. Det är lite som gräsklippning. Eller diskning. Ställer man in sig på att det skall göras så låter det sig göras. Och man bara gör.
Så idag alltså. Första dan jag känner att Covid tycks ha lämnat kroppen. Den där orkeslösheten jag känt sen de två strecken dök upp finns inte där idag. Jodå. Förkyld fortfarande. Evighetsförkylning. Men med ork går det mesta ändå.
Snö lär man väl få skotta. Det är ju nu den brukar börja komma. Härifrån och fram till april. Snö mest varje dag. Så jag lär få fler chanser att lomma ut och greppa skyffeln. Förhoppningsvis är känslan med mig dom gångerna också.
Annars återigen en helg där det inte blir så mycket. Men omfamnar det. Rent av gillar de där slöa lördagarna med en bok och lite godis. Bortskämmande av Ocool Gubbe. BOG verksamhet. Borde vara bidragsberättigat.
Nu sitter jag på kontoret. Veckan har börjat. Jag hänger med. Med en dos inspiration och lite svett så skall det nog bli bra med allt (bli ett bra kok) även denna vecka. Långsamt framåt. Så fort maskineriet orkar. Det är inte mycket fart i det idag men framåt tror jag det går. Lägga av får man väl den dag man driver bakåt fast man tar i och vill framåt.