Pratar med både Ljungström och T på förmiddagen, både män över sextio, och därför telefonerandes. På de samtalen går stordelen av förmiddagen till spillo. Fast det är OK idag. Har inte gett mig iväg på buggjakt på riktigt ännu efter den förras lyckliga slut under gårdagen. Behöver en del social input dessutom. Och utan de där två så är det noll och noll och ingenting på den fronten.
Fast det går en tydligen gräns mellan vilket kommunikationsmedium man föredrar där vid sextio ungefär. Gamlingar väljer alltid telefon. De yngre mail eller SMS. Är man riktigt gammal i sinnet så går man också på banken och frågar om sin pension istället för att själv logga in på Pensionsmyndighetens förträffliga sidor och kolla där. Jag blir förvånad varje gång jag hör det där. Men japp, det händer oftare än man tror. Som om banken vore en kär vän. Någon att lita på. Inte den vinstjagande utsugare klädd i fårakläder som man är.
Fast nu här då med en kaffekopp skall jag bara vandra ut till postlådan och hämta ett paket. Dagens motion. Sen jävlar. I alla fall tänker man så. Återstår att se vilken nivå själva “jävlar” hamnar på. Allt det där beror på dagsformen. Det finns dagar då man fastnar i de sociala medierna. Dagar när man tydligen tror på evigt liv och inte det-är-bråttom-nu-innan-man-är-död dagar.
“Låt eftermiddagen börja” får man utropa lite käckt sådär. Sen kan man ju somna. Eller åka och köpa sig en låda semlor. Fast det troliga är väl att det blir en skorpa och en till kopp kaffe. Bara för att det är jobbigt att starta bilen och åka iväg och ännu jobbigare att gå iväg. Nä skorpa alltså. Bra för magvolymen också. Fast den där chipspåsen då…