Har svårt att hitta koncentration och inspiration här på förmiddagen. Ibland blir jag överväldigad av allt som skall göras. Allt som är kvar. Allt man vill göra. Det där lasset sätter sig på mig så att jag får pyspunka. Håller mig nere med ton av tryck och som jag alltså måste kämpa mig ut ur.
Nu eftermiddag. Läget konstant men har i alla fall en kopp kaffe på bordet. Inväntar något slags tecken på energins återkomst. Varje milliwattsekund räknas.
Jordbävning. Jag upplevde en enda smäll här på 4.8 för några år sedan. “En jävla smäll” som Aftonbladet skrev. Fönster som skakade några sekunder. Ingenting alltså mot detta. Måste vara fruktansvärt. Marken under sina fötter tar man normalt för given.
Som vanligt håller en massa människor på och pratar strunt och hycklar Muslimer och Turkar nu då när detta har hänt. Att det är rätt åt dom och andra idiotiskt känslokalla påståenden. Jag har alltid varit emot dödsstraff men vore inte världen bättre utan alla dessa känslokalla troll? Tror fan det. Hur kan det finnas så många galningar?
Förutsätter såklart att världssamfundet får tummen ur och kör igång sin apparat. Konstigt nog finns inte samma slipade organisation för grejer som det här som det gör för krig. Borde det inte det?
Ryssland går det väl inte räkna med. Dom har nog med sitt eget dödande. Där styr väl de där idioterna och trollen. Men ofta kräver god utveckling att det blir sämre innan det blir bättre så det finns hopp för Ryssland också på sikt.
Vore man religiös nu då så skulle man be för alla som ligger fastklämda, alla som förlorat hem och hopp, för alla som sett saker dom inte skulle behöva se, för modiga räddningsarbetare som räddar med livets som insats. Men han/hon/det/gud hjälper dem som hjälper sig själva heter det ju. Så bästa att lita på de egna förmågorna istället. Men det är väl ändå inte fel att tända sitt ljus. Sända en positiv tanke. Skänka en slant. Så mycket man nu kan göra som liten människa. Är vi många som gör det där händer det saker. Alltid.