Alltså. När man får det där SMS’et om att det är dags att köra backuprutinerna och man redan har klarat av dom ja då jävlar har fredagen börjat bra. Långnäsa åt de automatiska systemen. Seger. HURRA.
SMS tänker du. Om backup? !!! ??? Finns det inte automatik för sådant. Jo. Javisst. Har försökt köra allt automatiskt. Men då glömmer jag bort att det där sker efter högst tre dagar. Sen upptäcker jag tre månader senare att något hände och allt slutade fungera dag fyra. Alltid dag fyra. Vad är det med dag fyra. Då är det vanligtvis för sent för den upptäckten dessutom. Man får gråta sig igenom en återställning som tar tre dagar. Manuellt alltså. Men hopp finnes. Efter fyrtio år kör jag numera i alla fall momsrapporterna per automatik. Förväntar mig iof att det skall gå åt helvete där när som helst också. Men än så länge har varken revisor eller skatteverk klagat.
Hälsingetopp ute. En annan av fredagsmorgonens avklarade uppgifter. Nu kan jag börja koda. Och oj s¨å jagh längtar dit. Den här veckan har varit ett riktigt produktivt monster. Så¨där som vissa märkta veckor är. Veckor som borde sparas och hyllas i lådor av guld.
Men massor kvar. Jo jag skulle kunna bryta här och släppa en av produkterna. Men kan inte motstå den där goda känslan av att göra rätt. Alltså fixa basfunktionerna för flera projekt. Få något solit som spar tid i slutänden.
Ja det där skiter ju du i såklart.
Lugn. Det gör alla andra med.
Men inte jag då alltså. För mig är det ett liv och ett livsprojekt. Det är det här jag vill göra.
Ute blåsigt. Det är tur att man bor på en kulle och inte är på fjället. Men det skall tydligen lugna ner sig under dan. Elnätet står pall. Så var det inte tidigare. Det går framåt.
Solen är tillbaks. Med besked. Som man har längtat efter det. Men stora skolfönster åt söder och vårlig sol är ingen god kombination. Inte om man sitter och tittar på datorskärmar hela dagarna. Man blir nästan irriterad. Ja måste dra för persienner. Fast det är det sista man vill. Egentligen. Men ibland måste man ta tuffa beslut. Om man är tuff.
Så nu sitter jag här i halvmörker. Skit är vad det är. Man borde gå ut. Sätta på sig ett par skidor. Fara iväg.
Men det gör man inte.
Men klockorna tickar på här. Man har en fredag att ta sig igenom. Imorgon helg och lördag. Åtminstone förmiddagen tänker jag avnjuta i grön IKEA soffa med god bok. Varför inte liksom. Sen får vi se var resten av dagen tar mig. Inte mot Melodifestivalen i alla fall. Den är väldigt petrifiera i mitt sinne. Men går såklart inte att undgå eftersom det skrivs mer om den än om +20000 döda i en jordbävning och blodiga krig som pågår. Tillsammans och ihopräknat. Galenskapen.
Så koda för framtida segrar. Ja troligen inte. Jo koda. Men det där med segrar. Det blir mest sand här. Men i “NU” finns en seger om man bara tillåter sig att njuta av “nu”. Och egentligen är det väl bara “nu” som existerar. Ja “existerade” eller hur det blir. Är ju lite flyktigt till sin natur det där “nu”et. Men med gokänsla i magen går det att leva med sand i maten också som en gubbe på en kulle i Los en gång sa. Ingen har ännu lyckats klura ut vad han menade med det där…
Den här är till Marcus.
