Jag läser det lokala bladet under lunchen. Nästan allt handlar om att bevara det som var. Ja och inget fel med det, det vi gör idag sker uppe på axlarna hos dem som gjorde saker förr. Men jag måste också undra vad vi lämnar efter oss.Vad VI gör. Vad finns det för nästa och nästa och nästa generation att bevara. Jo och ja såklart. Det som man bevarar idag såklart. Bra där. Men borde inte alla generationer lämna något bestående efter sig. Allt som hyllas idag var vardag en gång i tiden. Industrier. Ett hus. En väg. Omärkvärdigt.
Loosbagarn är den enda industri jag kommer på. Kanske kommer man år 2090 baka Looslimpa under Loosveckan och hylla och smacka på n bit bröd och sen ha en efterföljande tur bland de maskiner som användes på bageriet. Ja med efterföljande utställning på biblioteket med någon som minns.
Eller så berättas det om Lotta. Hur hon arbetade och segrade för bygdens väl. Ja och sitt eget väl.
Eller Loostech’s pulverlackande. Och NASA kanske. Det behövs inte så mycket. En professor, en maskin och ett helikopterbud räcker.
Eller knivtillverkning i Ryggskog? Jo nog lever dom knivarna mer än en livstid eller tre. Som gravstenar över smeden som gjorde dom.
Sådant som är vardag i vår livstid blir stor i framtiden. Precis som det var då när det som hyllas idag var vardag och rutin.
Eller något helt annat.
Vi vanliga, ocoola som coola, för oss väntar förgängligheten. Men lika bra det kan man tycka. Nu när man nu ändå inte får vara med där i framtiden och lägga sig i och kommentera.