Jag vet inte om denna torsdag är mer skär än andra torsdagar. Men skärtorsdag är det och jag skall inleda dan med att påskstäda för mina synders skull. Ja och jo och tjohej så belönas jag med att få jobba resten av dan och att även få använda fredagen, den långa, tills samma sak. Enklare än så behöver inte lyckliga dagar vara.
Annars är jag inte så mycket för påsk. Vi bestämmer oss för en påsktårta i år beställd från byns konditori och har inhandlat godis och påskliljor, men annars blir det väl som vilken annan helg som helst. Fast lorthelg då.
Men våren är här. På riktigt. Snödropparna står där ute och droppar. Det nyinköpta körsbärsträdet reser sig (med lite hjälp) ur snön. Kryptallen tar sig också genom snön. En massa ytor man knappt minns fanns börjar friläggas. Fast mycket snö kvar ännu. Om en månad inget. Ja jävlar. Äntligen.
I ett helt liv. Ja nästan. Har jag väntat på den där känslan att jaha “var det bara såhär“. Man hade ju velat göra avtryck. Velat bli popstjärna och få nobelpris och sen blir det inte så. Nej inte ens snuskigt rik har man blivit. Istället har man gett upp bit för bit. Lärt sig acceptera att det är som det är. Funnit glädje där ändå bakom varje bakslag och ge-upp. Ja egentligen handlar det väl om ett liv som passerar genom en sil. Det som är kvar är det viktiga. Om man kan acceptera att det räcker så, kan vara nöjd med det som är kvar, tycker man inte att livet är bortkastat. Som i mitt fall då. Jag finner glädje i att skriva. Jag finner glädje i att göra musik. Jag finner glädje i att koda och löda och konstruera. Att inget av det jag gör uppskattas av andra kanske gör mig sorgsen ibland. Men i grunden är det bara det där att göra som räknas. Som passerar silen. Är det som har varit meningen med livet. Blir man då inte älskad för att man gör det där så må det då vara så. Det var aldrig syftet med att göra en enda grej ändå. Det är såklart synd att folket inte står där ute dagligen på gatan och applåderar och hyllar en (:-)). Visst. Men hade definitivt varit ännu värre om man gjort allt man gjort bara för enkelt och innehållslöst beröm och uppskattning. Luftprodukter.
Ute är det molnigt som fan. En kråka ropar. En rovfågel av okänt ursprung lika så. Ekorren äter havregryn i frityrolja. Liv fortsätter. Och kommer att fortsätta när man själv är borta. I allt det här försöker jag bestämma mig för rörligt eller fast elabonnemang. Just för tillfället lutar det åt rörligt. Fast avtal idag 0.34 kwh skulle bli 1.36 kWh. Men rörligt bättre under större delen av året. Fast osäkerheten skall man bära på. Osäkerheten har ett pris och en tyngd också. Har några veckor kvar att bestämma mig på. Med dubblerade pelletspriser får man ägna sommaren åt att spara pengar till pellets istället för att roa sig. Nåja, det kunde ha varit värre. Blir kanske det. Man tar höjd för det. Svart.
Gårdagen var i alla fall en dag som levererade. Inte som i förrgår alltså – dagen av misströstan. Fixade till det sista med uppdatering av kod över wifi. Verkar fungera nu. Fan. Det här projektet börjar nästan blir “klart” ni. Ja “klart” är inget man törs ha som mål. Men i alla fall releasefäigt. Alltid något. Nåja, hinner duka upp showstopper ännu. Den enda glädjen , förrutom den att gör adet man helst vill hålla på med, är att det då och då inte går förbi en chef och frågar “hur går det?“. Folk har antagligen blivit mördade för just dom orden. Varje chefskurs borde innehålla ett avsnitt om varningar för att uttala dom.
Men städa var det. Jag tänker Thundermother i lurarna. Ja det borde gå som en dans då. Eller Green Day kanske. Definitivt my kind of music.
Nu kör vi.