Det är ganska mycket ekorrhjul nu. Jag önskar. Shanghai fixar. Jag får leta fel. Fel i egen kod och i det som fixats. Det tar en dag. Man liksom går och går och kommer inte fram till dörren, ja eller springer då i det s.k. ekorrhjulet (borde det förresten inte heta hamsterhjul eller något?). Fast bra blir det. Kul också att interagera med andra programmerare. Det gör jag sällan numera. Tråkigt nog.
Men tillbaks på ruta ett nu och kan fortsätta framåt en bit till. Får iväg kort igår och de är redan i produktion. Dyker väl upp vad det lider. Lika spännande varje gång.
Tror allt blir bra till slut. Det är i alla fall målet. Ja och hinna fram till en lugn punkt innan K har semester så att jag också kan slappna av under några veckor. Tror det behövs just nu. På riktigt. Nära…
Ute faller snön. När jag skjutsar K till jobbet idag så får jag känslan av ett tidigt snöfall i oktober. Men det är ljuset som avslöjar den där illusionen. Det härliga ljuset. Men snön får man alltså stå ut. Hjälper inte ett dugg att gnälla på den som med så mycket annat.
Råkar köpa “lite” godis när jag är ner till affären och hämtar ett paket. Karaktären har aldrig varit bra. Beach 2023 får bli beach 2024. Konsekvenstänk. Men tänker att det kunde varit alkohol eller tunga droger också. Nu får man en vacker mage och pondus. Ja och förkortar livet med några år kanske. Men på det kontot finns annat också.
Men nu äta mat enbart för att få sätta på kaffe efter den. Man SKA äta mat lärde mig min mamma. Även om man äter skrot. Så jag äter mat. OCH skrot.
Med kaffet följer förhoppningsvis lite energi att för koda. Nu ståendes på ruta noll igen så finns framkomlig väg att gå framåt. Jag har sällan problem att börja gå från en sådan punkt. Det är när man står i groparna, de med lera och hala kanter, som man ibland kan misströsta. På plan mark och på kullarna, där finns inget att klaga på. Nope och napp.
Frågan nu är vad man skall äta till lunch idag? Alla dessa val…