Morgon. Tekopp. Elelement. Jag är på kontoret sedan en stund. K är på jobbet. Väl ingångna mysbyxor på idag för jag tänker inte ta mig utanför dörren. Håller inte för utanfördörren på. Inga mysbyxor alls. Men här skall kodas. Tänker fan inte ens titta ut på snömängderna där ute. Det är lika vitt som i januari tamefan. Vill inte se skiten. Möög som en kamrat i Skåne säger. Man behöver bara åka ner till Voxna för att snön skall vara en avklarad detalj. Men inte här alltså. Det blir en vit första maj. Sicken stämmning. Kosackfärgad.
I Aftonbladet spår en meteorolog en varm sommar. Alla som spår väder +10 dagar i förväg har antingen kommit över en superdator som ingen annan ens kommer i närheten av eller också är de bara ännu en sådan där otäck typ som spår i aborr-ryggar. Numera går det tydligen bra att också göra detta även i vetenskapens namn. De borde skämmas tamefan. Mediakåta idioter. Men rätt kan de såklart ha. Gissa ett nummer och slå en tärning. Ditt nummer kan komma upp… Blir man en hjälte då?
Vetenskapsmän säger inte “det kommer att bli“. Aldrig någonsin. Det korrekta är “det kommer kanske att bli” eller något i den stilen och om de säger så så har de (vetenskaparna) en bunt data redo för att möta skepsis och kritik som även den är en del av vetenskapen. Det är meningen att alla resultat skall ifrågasättas. Men titta bara på klimatdebatten idag. Där man blir “klimatförnekare” innan man ens hunnit säga “men”. Lika på många fler områden.
Otäckheter och förfall är vad det där är. Mot medeltiden.
Earl grey i tekoppen. Smakar förträffligt kan jag meddela. Som alltid. Fundr på Butterkaka till. Men kommer fram till att det är för tidigt. Inte för att sådant normalt hindrar en sådan som jag. Observera “jag” där. Det finns folk som säger upp bekantskapen med en om man skriver “mig“. Ja och då skall vi inte ens ge oss in i “dom” och “de” träsket.
Ni vet väl att de människor som håller sig hårdast i stolparna märkta “rätt” är de mest ängsliga och ångestfulla. Skit i dom är mitt råd. Inget har tagit sig framåt om man lyssnar på sådana.
När den 27’e kommer och tar sig in i den 28’e, lönen ligger på kontot, då kastar sig vargarna fram över bytet. Spotify och Netflix och allt vad de nu heter tar för sig. Kvittona rassalr in i inboxen. Alla tar de sin tugga, slickar sig om sina blodiga dollarkäftar och rusar iväg igen mot nästa offer. Tydligt och bestämt helt omättliga var och en är de. Kvar blir väl lite skärvor till den första maj så att man kan fira proletärernas dag. Men numera finns där i alla fall tillräckligt för att hålla huvudet högt.
Jag har kamrater som plockar ut utdelningar i miljonklassen varje år. Den är de värda. Det har jobbats. Det har lyckats. Det har tagits stora risker. De kan också få fira första maj. Jag vet att räknar man ut timpenning för de flesta av dom så är den lägre än vilken anställds timpenning som helst. Folk ser sällan sådant. Djupt rotat att företagare skor sig.
Själv har jag ett till rött bokslut i firman. Det blir rätt lätt så när man ger bort allt gratis. Men det är OK såklart på alla andra sätt än att det är struligare att hålla den fart som man vill hålla. Det kostar pengar att utvecklas. Japp även när man ger bort sakerna fritt. Jodå serru.
Men nu så. Elelementet bakom mig börjar få upp värmen. Tekoppen är fortfarande halvfull. Jag är sugen. Jag menar… det här borde kunna bli en skaplig dag. Ja i alla fall om man tar en bit butterkaka vid tio, ja och en bit vid 12 till kaffet och lite på eftermiddagen, för freden…
Liksom.