I princip snöfritt nu. Med 17 grader varmt och Koltrastsång på det så avtar såklart lusten att sitta inne på ett kontor. Så jag tar en vända. I t-tröja. Bara det. Ser över ägorna. Noterar stuprännan som har ramlat ner. Adderar den till listan över allt som inte hans med förra året och alltså bör fixas i år. Härifrån fram till oktober handlar det väl egentligen om ett ständigt dåligt samvete som pockar på för alla husägare. Det finns alltid mer att göra liksom. Tur att det finns en grill att stoppa huvudet i ibland…
Det är gott att leva.