Man kan vandra på i veckor. Allt är gott och bra. Men så stöter man på den där nedåtdragande människan. Det behövs bara fyra minuter för att den där typen av människa skall dra en ner, ner, ner i skiten. Samma skit som alla dom där av den sorten ständigt ljusskyggt skrävlande håller sig i, olyckliga och ständigt klagande. Så när man skiljs åt där på vägen är det med en stor befrielse. Som ett ballonglyft. Dock med barlast. Det tar en vecka att frigöra sig från alla tyngder den där typen han binda om ens ben.
Urk!
Usch!
Fy!
Blääääää…
Har inte ork och tid med dom där. Ingen av dom. Lämna mig ifred för helvete. Jodå, Los har alltså sina också. Som vet allt. Kan allt. Alltid är lite bättre och finare än alla andra. Turligt nog tillhör inte majoriteten av invånarna den där typen. De flesta här är jäkligt bra människor. Men tyvärr har dom där gnälliga negativa svartmålarna en tendens att flyta uppåt som grädde. Vill gärna sitta där på samhällstronerna och (tro sig) bestämma och sänka världen i sitt mörker.
MEN…
innan det där mötet så var det en alldeles förträfflig dag och jag skall försöka ta mig tillbaks till den känslan. Har tillbringat eftermiddagen i Ljusdal och överlämnat bilen i (förhoppningsvis) kompetenta händer. Jodå. Man kunde väl ha gjort den årliga servicen själv också. men för en gångs skull då… ja jag tror inte jag lämnat in en bil utan att den varit icke gående, på service, sedan 70-talet. Men nu för tiden förväntas man tydligen göra det. Man får prova. De skall byta kamrem också. Där går definitivt min gräns för bilreparationer med möjlig slutlig framgång.
Årets första skogsbrand härjar söder om Los. Men skall visst vara under kontroll nu. Gissar att det var årets första åskväder som startade den. Dunder och brak när jag åkte iväg mot Ljusdal. En åsksensor har länge stått på önskelistan och det ligger en här framför mig men den har ännu inte blivit installerad. Får alltså anstränga mig och få till det om säsongen för åska redan är igång.
Men med kaffe i termosen så frigör jag den första barlasten och försöker ta mig uppåt, uppåt, uppåt…