Bilen klar. Skööööönt. Det hittas en del. Men inget som gör att man måste åka till skroten utan att passera GO. Den är inte ny. Liksom.
På något sätt så känns det som den härifrån är vår på riktigt. Ja och att vi inte blev totallurade och placerade bakom flötet när vi köpte den med en bunt ihopsparade pengar förra året. För nöjd – mycket rent utav – med bilen har vi varit. Men man vet aldrig och är man kontrollfreak så vill man veta. Nu vet man då liksom. Lugn Hedman.
Men Ljusdal kommer man inte till idag. Det går två bussar på morgonen och en på eftermiddagen. De på morgonen hade gått när man ringde och berättade att den var klar. Den som går på kvällen kommer fram när verkstaden är stängd. Så imorgon alltså. Buss. Äntra den skramlande Loslimpan och åka… ja norrut, österut eller vad det är. Det borde man egentligen ha koll på efter nästan fyrtio år här.
Smoke on the water riffet är riffet från Beethovens femma baklänges säger Ritchie Blackmore i en intervju. Vad säger man om sådant? Jodå man får stjäla. Ingen av oss, eller i alla fall väldigt, väldigt, väldigt få, kommer upp med orginalideer. Till och med Newton noterade det där i sitt “…på axlar av giganter“. Så tro inte att du är så jävla märkvärdig. Sänk din uppnäsa. Alltså. Nu!
Här dricker “vi” kaffe. Med “vi” menar jag “jag“. För inte ens katten är med idag. Ingen av dom. Men kanske är “vi” jag och bolaget. Båda juridiska personer.
Firman, alltså Grodans Paradis AB, har jag egentligen bara för min identitets skull. Den som har fått för sig att jag är en företagare. För den känslan har jag alltid haft. Men mest betalar jag för att få bevara den känslan intakt numera. Så går det såklart när man ger bort det mesta man gör gratis. Dumt. Men jag har aldrig varit riktigt klok. Hinner nog aldrig bli det heller. Men å andra sidan är inte konkurrensen så stor heller så kanske finns inte ens behovet av klokskap.
En enskild firma skulle såklart vara enklare. Billigare. Men det är det där med juridisk person. Ansvarsfrågor. Det verkar inte ens politiker ha koll på. Alltså. En juridisk person (som du och jag och Aktiebolag) kan sluta avtal. Tar risker. Ja och lever och dör. Enskilda firmor är juridiskt den person som driver dom. Alltså skattar den personen för företagets inkomster. Betalar dess skulder. Kammar hem stålarna. Företaget dör om personen som driver det dör. Eventuella ansvar och rättigheter i och med det. Ett Aktiebolag lever bara vidare om ägaren dör. Liksom åtaganden och ansvar.
Så när elstöd betalades ut till privatpersoner så var det såklart inte så konstigt att enskilda näringsidkare fick pengar. De är ju samma “person“. Det enda man behövt göra är att bestämma att elstöd till företag bara gavs till företagsformer som i juridisk mening är en egen person. Då var allt det där löst. Inga specialregler hade behövts.
Sitter och kodar i Windows idag. Lite bakvänt sådär. Men någon gång skall man koda där också. Var min hemmaarena en gång. Känns väldigt, väldigt främmande idag. “Hur rensade man en folder nu?” Ja och sådant. Switchar med framåtslash… Urk.
Fast kaffe har jag alltså. Finkaffe. Man skall unna sig. Så tänker jag. Alltid. Unnar mig alltså. Fy på mig.