Måndag, icke obruten vecka framför sig. Men det går det med. Man tar det man har. Finns annat som behöver fixas också. Såklart.
Men lugnet. Ja i huvud och kropp. Det ligger där. Hur kan man inte gilla det. Bilen besiktigad utan anmärkningar. Vad var jag orolig för? Kamrem bytt. Service utförd. Har en generatorrem som bör bytas vid tillfälle. Sprickor. Men annars tror de som kan alltså att den skall rulla i två år tills nästa service. WOW liksom.
För att fira åker vi in på favoritmacken och kör det dyraste tvättprogrammet. Diamant tror jag det hette. Har inte gjort en sådan tvätt sedan sjuttotalet. Nope. Tidigare bilar däremellan har fått en skölj med vattenslang och en dammsugning då och då. Nu satt vi i under tvättprogrammet. Lite av en skräckupplevelse. Nöjesfält. Men allt sitter på samma plats efteråt som innan. Bilen startade. Bromsarna fungerade. Det lyste om kottelacken där i solen. Ja bilen är nämligen “kottefärgad”. Kallas därför “kotten”. Nytvättad kotte. Imponerad av tekniken milt sagt. Där har testats, kodast och testats igen. Det gäller att sensorerna fungerar i dom där grejerna ja och att allt avslutas och stängs ner om inte. Men de gör de ju. Annars skulle det väl inte vara en bra affär med anläggningarna.
Så allt gott.
Nope kommer nog inte att skaffa ett tvättkort. Så långt skall vi inte gå. Men kommer möjligen åka in där lite då och då ändå. Det är ju ändå nästan lite som att åka karusell.
Fast det där var ju ett tag sedan. Annars händer inte så mycket. Inget förutom arbete då. Eller “sitta hemma” som det väl är för vissa. Fast semesterveckor är bestämda framöver och innan dess bör man befinna sig på en plattform som inte kräver vidare funderingar. Att ha olösta problem hängande över sig innan ledighet är ingen höjdare. Oavkopplande kommer av det. Som ett tåg som går precis på sin avgångstid.
Nu har jag glömt bort tekoppen. Kallt. Men man får dricka ändå. Det är som det är. Nästan iste. Amerikansk söder i rörliga bilder dyker upp.
En ny vecka alltså. Med avbrott för dag i honnör. I helgen är planen att göra den traditionsenliga turen till Mobackes i Bollnäs för att inhandla sommarblommor. En av årets höjdpunkter tycker jag. Kanske den högsta. Vi har unnat oss den här turen också under “svåråren“. Med stora umbäranden och med stor planering. Men det har gått. Men nu är det såklart inte samma sak. “Lite inhandlade blommor” bara. “Skall vi äta också”. Liksom.
Ja sen skall allt ut i växthus och de blommor vi dragit upp själva skall också ut. Sen kan det få bli sommar hur mycket det vill. Tittar man på prognoserna så ser det faktiskt ut som det blir just så också. Men ännu härskar ishavsvindar över också denna kulle i Sverige anno 2023.
Man borde antagligen inviga grillen för året nästa helg.
Men musiken då. Visst borde man väl äntra studion åtminstone en dag per år. Ja lite sug finns där. Men inte tillräckligt för att suga fast, Annat drar i en mer. Det är synd eftersom det finns en stor glädje där i musiken. Antagligen den största glädjen.
Kan drömma om att spela med andra ibland. Hur skoj det var (är?). Men så frustrerande också. Alla har så mycket att göra hela tiden, då som nu. Ensam är bäst dräng. Jag är nog ändå solitären. Varför ändra på det i den här åldern. “Lämna mig i fred” liksom. Det hörsammas ju såklart. Tur eller otur?
Fast ibland borde man kanske prata med någon. Inte bara sitta här och mumla för sig själv. Nyttigt? Nåja.
Den sista munnen synnerligen kallt te är inmundigad. Det betyder att min tid här på bloggen med dig har nått sitt slut., Sådan är lagen här på kullen. Det finns annat att göra. Sådant man är ensam om att sätta värde på. Men som inte har lägre värde för den skull. Knske….
Serru!