Tisdag morgon och man har tagit en tugga av en vecka som man vill att den aldrig skall ta slut. Som hela juni, juli, augusti egentligen. Man vill hålla kvar. Ha otuggat. Se fram emot. Men allt man vill hålla kvar rusar istället. Tuggan är tagen. En full vecka återstår inte längre innan semester. Det finns jobb kvar för åtta. Omöjligt.
Röjsågarna brummar sig genom byn. Det är väl kommunens arbetslag som snyggar till. Men annars är det tyst. Inte ett ljud hörs på kullen utom sång från en fågel som jag inte kan identifiera. Vackert så såklart. Vackrare än man kan köpa för en bunt dollars.
Upp med alla fönster. Upp med dörrar. Knäpp på tevattenkokare. Te måste man ha för freden. Inte för att vakna. Det där lätta enkla anglosaxiska som mildrar sinnet, inte exploderar det som en kopp kaffe. Nu plockar jag ju inte på kontinentalt vis i mig äggröra, (blod)korv, bacon och rostat bröd på morgonen. Nope en hårdmacka med ost får räcka. Lite apelsinjuice till den så blir den frukosten ren lyx. Det står man sig på fram till lunch. Fibrer för tarmar att ta tag i. Cellerna och bakterierna där nere skriker väl “jävla skit” när de tar sig ner dit genom magens förbearbetning. Ett jävla jobb för dom med fiberrikt såklart. Chips och godis gör till de lätta arbetsdagarna där nere. Spjälka socker av kolhydrater. Omvandla socker till fett. In på lagret (magfett, bak) medelst eldriven truck, utan att passera go eller ens en tanke.
Det skall betalas räkningar idag. Uppvärmningsnotorna saknas för stort gult hus på kullen så man höjer lite på vänster ögonbryn när man får kvar en liten bunt pengar till annat. Det kan sparas. Det kan investeras i annat. I fjol sparade vi alltså ihop till en bil. Inte en ny. Men en bil. Tänka sig. Nya tider. Nästan lite skrämmande. Har man missat något? Ligger det en stor faktura någonstans och lurar. En som hoppar fram när man gjort av med alla pengar. Sånt undrar man och tar höjd för.
Men tisdag är också en arbetsdag. Dagen innehåller väl i princip lika många timmer som en måndag. Så egentligen finns det väl inget alls att oja sig över en morgon som denna. Man häller bara upp tevatten i den där auberginefärgade muggen rakt över Earl Grey påsen och låter det där stå ett tag och dra. Jo, guppa lite med tepåsen kan man väl göra lite mest för rons skull. Sen är man redo. Kan köra igång. En hjärna som sakta börjar snurra igång. Lite musik. Känna tacksamhet för en dag till som en av de levandes. Såklart.