Jag är bara några timmar från “semester”. Stort “S” skall det väl vara där egentligen. Eller på söndags eftermiddag eller kväll börjar den väl egentligen eftersom man normalt skulle ha jobbat då.
K började sin igår. Eller på måndag då. Hon går nu omkring här i huset och flinar. Fyra veckor föröver i frihetens tecken. God vind i seglen.
Men jag skall alltså bara… men faktiskt står jag redan rätt bekvämt på en platå. Grejen idag är alltså att inte få för sig att göra något som leder vidare. Det kommer inte att bli lätt.
Jag får för mig att lyssna igenom min egen musik igår. Går till min sida och låter Spotify servera. Håller på att kräkas efter en stund. “Sicken klåpare“. Inget av det där skulle ha gjorts offentligt. Blir inte ens nedstämd. Varför de som ändå lyssnar över huvud taget gör det går mig spårlöst förbi. Möjligen används den som tortyr i olika sammanhang. Borde plockas ner. Man bör sälja iväg gitarren…
Suck.
Fast det är väl samma med allt. Tittar man på gammal kod rodnar man. Gamla texter vill man elda upp. Förhoppningsvis är det någon slags utveckling som gör att man känner sådär. Eller också är och förblir man en klåpare. Den sista insikten kan förstöra en hel semester. Fast en klåpare kan möjligen ändå älska det han/hon gör. Älska att leva. Kanske borde det inte vara så.
Ser den här
och det är så jäkla snyggt såklart. De som är stora i ens samtid är inte de som blir ihågkomna i framtiden. Här känner vi Lim-Johan i Ovanåker, som många säkert skrattade år då när han levde. Eller Mr Joll här uppe. Vi är alla kuggar i ett större maskineri. Om vi inte finns så finns inte en massa annat heller. Beroendena i olika riktningar är fler än man tror.
Därför har jag det lite svårt för stora män och stora kvinnor. De som ser sig som förmer. Vill släpa ner dom till oss andra. Väldigt många sådan finns det i små samhällen. Ja i stora också. Men de försvinner lite mer i mängden där.
Men just nu behövs alltså lite musik – som inte är min egen – som gör mig blå och kodarsugen. Alldeles för ljusgul i sinnet denna dag. Gult det galna. Rött ilskan. Blått tårarna. I det rör man sig.