Det ÄR semester. Per definition gör jag väldigt lite. Ja i verkligheten också. Vandrar mest runt. Lyssnar tretton gånger på den nya låten som skall bli klar någon dag när det regnar igen. Plockar lite bland blommorna. Sitter en stund ute i solen. Funderar på om det inte vore bra att klippa gräset. Men är det nu inte lite vått? Det kan väl ändå stå där till imorgon och torka upp ändå?. Inte gör väl det något…
Humlorna. Dagkåpor. Fest. Noterar i mitt sinne att där skall jag inte klippa. Dagkåpor kvar. Definitivt. Det verkar som om det är mumma det där. Tiotals humlor surrar lyckliga runt bland dem. Fast kanske är det bara arbete. Kanske är inte humlorna alls så lyckliga som de låter. Kanske ojar de sig och gnäller rent utav. Har hård arbetsdag. Längtar till kvällen, natten och vilan.
Men ledig är man. Några mail pockar på uppmärksamhet, men annars händer inte mycket här på kullen. Igår Sveg. Vi tänker lunch och ger oss nästan iväg mot Funäsdalen. Men besinnar oss. Det blir pizza i Sveg. Standardkäk på semester. Men god. Min lite bränd. Kommer be att få bli lite brända pizzor i framtiden om pizzamakare hörsammar mina önskemål.
Fast Sveg… Det är något sorgligt över den huvudorten. Det har uppstått saker på olika platser bara i något som kallas “Sveg”. Poff. Sen har det som hamnat där fått stå kvar och förfalla. Inget har liksom hängt med i tiden. Decennier i artonhundratal och decennier i nittonhundratal står där som de en gång skapades. Kanske skulle alltsammans helt enkelt kulturminnesförklaras. Det behöver ju inte vara vackert för att stämplas som “kultur“. Men varje gång man hamnar i Sveg så tänker man aldrig mer en resa hit igen. Jag gissar, och vet inuti mig själv, att det är väl så de flesta tänker om Los också som är här på besök. Aldrig-mer-orter.
Musik. Live. Inte en ton har det lyssnats på. Ännu. Söker fortfarande. Men inget faller i smaken. För stort går bort. För konstigt går bort. Det kyrkliga känns för svårt. Jazz… Nåja. Svensktopparna. Suck! Var spelar Hälsingetopparna måntro?
Men det behövs lunch idag också. Nu rent utav. Troligen en smörgås bara. Hemma. Man kan inte fara iväg varje dag. Eller kan och kan. Vill man? Nope inte när man bor i Los. Eller… Man älskar. Men nöjer sig såklart inte med det. Bara idioter och förälskade galningar ser bara det som är bra. Los är en gammal kompis. Inte perfekt. Men tillräckligt bra för att ha kvar. Det är antagligen så Svegsborna också känner för Sveg.
Nu skall jag väcka K som troligen somnat i hängmattan.