Jag tror det är tisdag. Idag. Igår var det i alla fall måndag. Bortkopplad alltså. Datum orkar man inte ens fundera ut.
Fast Sundsvall, Alnö, igår. Mest av en slump. Skumpig Kustväg. Doften av hav i näsborrarna från morgon till kväll. Fick en Galette till lunch som sitter kvar i magen än idag. En hamburgare till kvällen. Magen växer och jag med den. Så var det nu inte tänkt. Men det är ofta så. Att det blir på annat sätt. Jag hänger med. Grämer mig sällan.
Tror det skall komma post idag. Finns websida man kan kolla. Kollar. Svar ja. Så man får väl titta i lådan. Alltid är det något. Kontakter t.ex. väntar jag på. Ett gäng. Höstens projekt.
Musik saknas mig fortfarande. Finnes gör lunchkonserter i Färila. Subäck’s pojken är säkert inblandad. Man borde åka på någon av dem. Bara man orkar leta upp tider, var och när. Pust och suck.
Trotts för mycket mat och väldigt lite nyttigt arbete, så m,å¨ste jag konstatera att det är gott att leva. Vädret är förträffligt även idag, men imorgon sägs det bli ordentligt med regn. Studio eller städa står på programmet Båda handlar väl om att rädda själen. Känslan av att leva som en fri och obunden människa i någon slags tillvara man vill befinna sig i.
Konstaterar i alla fall att Hälsingekusten är vacker hela vägen upp där Medelpad tar vid. Vackert där också. Man anar höga kusten redan vid gränsen. Strandlinjen blir högre och brantare.
Nu skall jag vila.
Ja det skall jag.
Serru!