Den 17’e juli och regn. Det finns ingen anledning att gå ut. Speciellt eftersom planen var att klippa gräsmatta. Men inte en chans. Inte idag. Simma efter gräsklippare är inte min grej.
Så jag stannar inne. Tänker studio. Toalett-tak är utrivet och förberett. Allt redo för målning. Men rummet behöver tid för att torka ur. Man får hitta på annat. Alltså studio.
Fast nu har jag då ändå mellanlandat vid datorn på kontoret. Mest för att se över lite papper. Men också för att skriva det här inlägget. Nope, tänker inte jobba. Men helst bör man inte släppa saker här för långt i allt för många dagar. Och jo, det finns trettonhundra mail att ta sig igenom. Dom borde jag angripa. Innan de blir helt ohanterligt. Som i fjol. Tog tre dagar att hämta igen inboxen efter semestern. Träningsvärk i delete-fingret.
Två veckor kvar av semestern. Börjar bli lätt trött på TV-kvällar och vila nära dvala. Det får bli lite mer aktivitet de här sista två veckorna. Mer utvilad än såhär blir ingen. Fast såklart. Pensionär är man. Det är inga måsten efter semester heller. Bara ett lätt uppvaknade från en slags vegeterande tillvaro till ett liv bland de levande så länge det varar.
Men läser bra bok. Utan böcker vet jag inte hur ett liv skulle gestalta sig. Fast kanske kan man prata sig istället för att lyssna på andra. Bli en “storkär” och leda folket. Fast då hade det ju behövts folk som följer en. Jag hade varit en Jesus utan lärljungar. Troligen. Så antagligen bäst som det är.
Men studio nu alltså. Men först sätta på en tvättmaskin. Sådant där man gör på automatik. Fungerar lite som det autonoma nervsystemet. Bära ner. Sortera. Stoppa i maskin. Kör igång. Plocka ur. ladda en ny maskin. Hänga upp tvätt. Det är inte ens tråkigt. Eftersom ingen tanke behöver läggas på att få det gjort.