Tretusensjuhundratrettiotre mail senare är delete-fingret platt som en pannkaka. Det är samma visa varje år även om jag under årets “semester” faktisk (fusk)rensat en del. Men ikapp nu alltså. Skönt är ordet.
Nästa hinna-ikapp är att bokföra den bunt kvitton som samlats på hög. Och efter det plocka in lite leveranser i lådor. Sen…. hjälp… liksom… då skall man dyka ner i den där koncentrationen igen. Försöka göra det där man gör. Känns som en fullständig omöjlighet just nu faktiskt. HUR skall det gå till. Gissningsvis dyker svaret på det upp här på bloggen vad det lider antingen ni vill höra det eller inte.
Fast jag har ett hål att ta upp och några kablar att dra och lite annat sådant där som inte behöver så mycket koncentration. Fungerar det alltså inte att dyka ner i kodandet får man ta till sådant. Det finns alltid råd.
Det visar sig.
Kanske.
Eller inte.