Första augusti. Smaka på den. Visst luktar det lite död. Ja åtminstone vila. Ändå är de två bästa månaderna här nu. Augusti och september är mina favoritmånader. Eller har varit. De senaste åren har juni och juli också lagts till där. Förr tyckte man det var för varmt då. Nu för kallt eller lagom. Men hösten. Den tidiga. Fintider.
Jag tror att det mest har att göra med att ett visst mått av melankoli hänger ihop med den här tiden. Där i den trivs jag bäst. Föddes aldrig – och växte inte ens upp till – som en sådan där glad prick.
Fast det handlar också såklart om uppstart. Det är den här tiden som man startar upp större projekt. Skolåret hänger kvar i en hela vägen fram till döden. Jag vet att jag inte är ensam om det där. Så ser det ut överallt. Känns lite fånigt att det är så egentligen. Vuxna människor beter sig som förstaklassare.
Nu sitter jag här med en tekopp. Ute regnar det. Skall visst gråtas från himlen hela veckan. Ja veckan efter det också. Översvämningar i lågländerna är att vänta kan man tänka sig. Vi på kullarna får istället oroa oss för att spolas bort. Ett år var det faktiskt nära. Grannens hela uppfart rann ner till byvägen. Inatt gjordes också ett försök. Öppen himmel. Han/hon/det/Guds raseri. Ja det känns så. Vatten. Men nattens skyfall höll inte i sig länge nog för förstörelse. Den återstår. Armageddon – nåd – som vi ropar då. Vi små.
K börjar att arbeta idag igen. På det ena av sina jobb i all fall. Biblioteket. Tid går snabbt. Ändå har de fyra veckorna ledigt i år verkligen känts som fyra veckor. Det är både K och jag ense om. Stor vila har avnjutits. Dessutom har vi nog ätit ute oftare än vad i alla fall jag gjort i ett helt liv. En lyx att skriva hem om.
Men nu är det alltså oxdragarveckor föröver. Ingen vettig ledighet förrän framåt jul om man nu inte råkar vara älgjägare. Jag gillar såklart det också. Förr ännu mer. Nu för tiden kan jag alltså njuta också av fyra veckors ledighet. Förr pirrade det i mig varje ledig timme och jag längtade tillbaks till projekten. En sjukdom såklart. Men kärlek och ett kall också. Idag anses sådant där vara dumt för alla utom idrottsstjärnor. Möjligen kan en och annan bliven miljardär klara sig undan med några års intensivt jobbande före kontosaldohöjningen också. Fast lite konstig anses man om man jobbar istället för att casino/aktie spelar för att säkra sin framtid. I alla fall om jobbet inte är bra betalt och det inte krävs utbildning och en massa nedlagd tid för att få det.
Men full av förtröstan går jag in i augusti. Bromsar är tillslagna för att hålla kvar så mycket som det går av den här tiden. Det får gärna snigla på. Vinter orkar jag inte tänka på men det är ändå den här tiden som tanken att julen kanske ändå kan bli rätt mysig smyger sig på. Dags att spana efter julklappar alltså. Nåja. Se över värmesystem bör man däremot. Tror det inte är så mycket här i år. Renoverade det mesta i fjol. Fast några andra projekt ligger och hoppar otåligt runt omkring en. Tråkigt, känslan, sucken, det har det aldrig funnits tid för i mitt liv. Jag är oändligt tacksam för att jag fick den genen eller vad det nu är som håller elden brinnande där inne.