Smith & Tell och katten och jag. Vakna. Men trötta. Vi behöver glass. Men håller oss. Än så länge. Planen är att hålla sig från det där till helgen. Men planer kan revideras förr och görs det ofta här.
Lokalerna stinker av lödrök. Säkert dödlig i sin elakhet. Men tyder ändå på utfört arbete. Måste försöka få till en utsug. Hålsåg, fläkt, brytare och el. Gör sig nästan själv. Men någon måste göra det. Jag!?
Lyssnar på sommar. Passande syssla om man jobbar med händer. Har en månads avsnitt att lyssna igen. Idag går det snabbt. Tre eller kanske är det fyra avsnitt faller mig inte i smaken. Nästa, nästa, nästa tills man hittar något som fungerar. Känslan och det personliga måste finnas där. Inte bara uppräkningar av framgångar eller för den skulle sjukdomar och elände. Journalister och författare brukar vara säkra kort. Men inga förutfattade meningar innan lyssnande. Även de man inte uppskattar annars kan leverera fantastiska program. Händer ofta. Men är väl där som med människor annars. Ger man dem tid (och uppmärksamhet) överraskar de nästan alltid.
Lysrör fasas ut. Gissa hur många jag har här. Hundratals. Byter till vanliga lampor efter hand som de som sitter där börjar blinka. Behöver gamla taklampor. Helst fula. Och många. Letar på varenda loppis. Mest i teorin dock. Men borde väl praktisera det där också. I alla fall om jag nu vill ha gamla taklampor. Ja och det vill jag alltså. Men målet att varje rum skall se ut som en lampaffär nära kk.
Skiter i det här nu. Imorgon är en annan dag. Förhoppningsvis har lödröken vädrats ut också då. Vore ju konstigt om inte när huset är så otätt som det är.
Kanske finns det hopp…