Klockan närmar sig halv sex. Två hål och lite dammsugning är i princip det enda jag har åstadkommit under den här dagen. I minsta laget alltså. Lite illa. Kan man tycka. Men som varandes pensionär kan det räcka. Man får se det så. PRO-medlemskap bör alltså sökas.
Hade det varit stora rejäla hål jag åstadkommit så hade det såklart kunnat vara en prestation. Men nu är dom 22 mm i diameter. Inte mycket att oja sig över. Möjligen kan man sucka lite tungt över hårt timmer i väggarna. Men kan inte vänta sig särskilt mycket sympati från omvärlden över sådana suckar såklart. Så man håller inne det där gnälliga inom sig som gärna bubblar upp som sur magsyra.
Jag har i alla fall laddat kodmiljön. Det gjorde jag i morse. Men kom alltså inte så långt på det spåret. Får försöka ta igen det under kvällspasset. Om jag nu inte skall satsa på ett hål till. Det finns nämligen nästan alltid ett till hål att borra upp här i huset. De som kommer efter oss i den här gamla skolan får börja med att plugga igen alla hål. Men det är väl inte mer än rätt åt dom.
Skall strax ta trappen uppöver. Det skall stekas potatis idag till middag och potatisarna är små som spelkulor. Det blir ett jäkla skalande alltså. Men all potatis skall ätas upp såklart. Också de små. Så skala på säger man till sig själv och så skalar man på. En efter en är metoden. Som att äta en elefant alltså. Man måste ta en tugga i taget för att klara det.
Det där med att ta en tugga i taget är det första man måste lära sig som programmerare. Lös avgränsade problem. Ett i taget. Sätt ihop efter hand. Fortsätt sedan tills det blir det där man vill åstadkomma. De gånger jag tänkt på att skriva en bok – jo det har hänt (har inte alla?) – så är det där tankesättet mig fjärran. Fast det såklart är ett måste också då. Projektet ter sig som överväldigande. Men turligt nog hindrar det mig alltså från att ge mig i kast med ett sådant projekt. Världen andas ut av lättnad.
Fast egentligen har jag väl skrivet några rätt tjocka böcker. Men här kallas dom manualer och räknas inte i den litterära världen.
Fast nu. Skall jag hinna med att skala alla små potatisar så är det bäst att jag tar tag i det där skaljobbet. De skall ju stekas också. Ostekt stekt potatis är inte stekt potatis. Därvidlag borde man kunna finna konsensus bland de man känner och de man inte känner. I alla fall på alla ställen utom på Facebook.
Liksom.