Det är bra underligt med den självbild man har. Den där snubben som står där till höger är jag. Finns det ens ett litet uns av den där personen som står där kvar i den man är idag? Vad skulle man gett för råd till den där grabben om man kunnat? Helt säkert skulle han behöva några bra råd där. Ja och en klapp på axeln. Rent av en kram. Jo förresten jag vet. Jag skulle tala om för honom att man kan ha ett värde också som en helt vanlig snubbe. Man måste inte bli rockstjärna för att bli älskad. Fast onödigt försök såklart. Han skulle aldrig tro mig.