Städdag. Var jag inte halvsjuk så hade det inte varit ett problem. Inte om jag varit helsjuk heller. Men nu råkar jag känna mig skaplig här på morgonen och ger mig alltså i kast med städprojektet. Ja och fixar det på ren vrånghet. Fast får lägga mig och vila en stund efteråt. Va fan! tänker man när man ligger där helt slut och lånar tio minuter från verkligheten.
Kämpar på alltså. Nu på kontoret. Lite kod skall det väl ändå bli idag. Veckan har annars varit en kamp på det området. Är det ens någon vits med att leva om man inte orkar koda frågar man sig. Fast det är väl den vägen det är för alla som förlikar sig med döden. Man är klar. Eller orkar inte mer.
Nåja. Tänker försöka lite till. I alla fall imorgon och nästa vecka. Sen får vi se- Man får ta lagom stora tuggor. Också av livet.
Förbannelsen slår till igen. Grillen i byn skall slå igen. Mycket synd såklart. Jag hann inte ens dit för egen del. Eftersom det gäller att ställa upp så kanske jag rent av är ansvarig och skall få dåligt samvete. Men jag hann liksom bara inte. Sorry. Är inte så snabb av mig. Om det nu är mitt fel alltsammans. Förbannelsen har jag i alla fall inget att göra med. Bara med-drabbad där.
Fast Lokatten, värdshuset, är ju på gång också. Får väl masa mig iväg dit så fort det serveras vegetariskt. Under väntan läser jag de ramsor som gammelmormor lärde mig. Mummel mummel mummel… förbannelse vik hädan. Jag kommer förresten med en novell vad det lider om hur den där förbannelsen kom till för sisådär en tvåhundranittio år sedan. Men håll inte andan i väntan på den. Prioriteten för mina skrivarprojekt är så låg att de nästan inte alls tilldelas någon tid. Ja faktiskt till och med lägre än musikmakeriet. Då fattar vem som helst hur det är ställe t med skriveriläget.
Jesus – tror jag att det är – på bilden har inget med det här blogginlägget att göra. Men han får vara med ändå. Det är för att han är en sådan poppis figur i vissa kretsar. Själv har jag inte ens riktigt accepterat att han fanns, än mindre finns, som vissa hävdar. Har aldrig gillat droger. Inte i någon form alls.
Helt plötsligt blir jag sugen på att se “Härifrån till evigheten“. Japp. Det är så mitt huvud fungerar. Ser att den finns på SF-Anytime för 49:- Det får man väl satsa då…
Apropå filmer förresten. Finns en scen med James Dean där han går fram till en flicka som sitter i rullstol och pratar med henne fast det är lite tabu sådär. Detta är en scen som fastnat i mitt huvud som en trästicka, svår att få ut. Men vilken film är det? “Öster om eden”? “Ung rebell”? “Jätten”? Fint pris utlovas till den som ger mig svaret. Själv vet jag nämligen inte.
Music maestro…