Tar en tupplur igår vid fem. Tar en tupplur idag vid fem. Det går utför. Eller i alla fall inte uppför. Inne på tredje veckan som person med nedsatt allmäntillstånd. Det där med allmäntillstånd tar jag på allvar. Alltid. Det sägs ifrån. Kroppen säger vila. Behöver den. Men pågår det för länge kan man behöva mer hjälp. Förstärkning. Håller ut en vecka till. Sen får vi se.
“Trökigt” sa vi om sådant i Edsbyn under min tid där. Ny “tråkigt“. Stockholmskt. Nära nog då som nu. Ovanåkersmål har mycket andra ord som drar iväg långt från rikssvenska. Kan låta bra. Kan låta dåligt. Men i vilket fall som helst lite skojigt.
Kör vidare med AI DJ i Spotify. Och japp det dyker upp lite spännande bland det där man brukar lyssna på. Kanske kan det bli lite som radio på 70-talet. Allt kom ju därifrån och var nytt en gång. Det som har repeterats i all oändlighet idag. Så givetvis måste man i alla fall försöka lyssna på lite nytt.
Om man fick hjälp på Netflix av någon AI att välja film också på helgerna så skulle många timmars letande sparas in. Men vakna det verkar man inte vara på det företaget. Hur man kan ha den dominans man har är för mig obegripligt. Möjligen är allt det där svårare än man tror.
En del tycks tycka att man skall ha lite dåligt samvete för att man är pensionär och “bara går hemma“. Tänk sådana snåla människor det finns. Hur kan man ens komma på den där tanken. Som om någon orättvisa hade begåtts liksom. En som drabbar dem som måste upp och arbeta varje dag. Idioter. Vi har alla varit där. Men den där upptäckten av missunnsamhet förvånar mig. Men kanske skall man inte bli förvånad alls.
Gnälligare än grus. Ett helt lass. Idag alltså. Ni får ursäkta.
Funderar på att gå och lägga mig. Trött gammal gubbe. För trött gammal gubbe. Att vakna imorgon tillhör undren. Är man piggare då ännu mer så.
Tjing!