Jodå. Det börjar närma sig något slag slut. Den sista planerade kabeln är dragen. Återstår gör några elkablar och sen lite kablar som man inte planerat att få på plats men kanske ändå borde få på plats. Lite trött på att tatta kabel nu faktiskt. Men möjligen bör jag klara av det sista också för att frigöra samvete från stenbördor som är tunga att bära i det vegeterande programmeringstillståndet.
Det gick kablar överallt förut här i huset. Nu går det alltså kablar till ställen man inte ens visste fanns också. En kabel till kan inte skada är väl mottot för veckan.
Fast nu har en stor längtan efter att få dyka in i programmeringsvärlden infunnit sig såklart. Det som skulle ta några dagar tog alltså en hel vecka. Det är helt enligt rutin och som vanligt såklart men ändå lite irriterande. Jag gläds med alla dem som lyfter telefonen och ringer en snubbe som raskt kommer hem och fixar sådant här. Sicken dröm. Snyggt hade det säkert också blivit. Men dyrt också då såklart. Snål är jag född. Snål kommer jag att dö.
Men fördelen med att göra saker själv är såklart att man lär sig saker. Vad är ett liv utan den ingrediensen. I mitt fall helt tomt och ingenting. Absolut så. Det där har varit drivkraften i alla mina dar.
Fast fredag. Tänker inte göra ett dyft imorgon. Bara äta pannkaka. Eller Crêpes heter det ju när det är dyrt. Möjligen köpa mig en ost. Eller oss. En Jarseost. Ost är goare än godis och då är då ändå godis ganska gott. Man behöver inte ens tänka efter för att komma fram till det. Tjockare blir man av båda.
Livet är det här. Rätt OK är det nog ändå.