Planen är att köpa ett “nytt” ljudkort. Drivaren till mitt “gamla” uppdateras inte längre och det är alltså dags. Nu är “nytt” för mig oftast “gammalt” för andra. Men vi får se hur det blir.
För att finansiera det här säljer jag av lite grejer. Munspel. En mixer. Några processorer… ja sen får man väl addera saker efter hand så att man når upp till en ljudkortsinköpssumma. Det finns mycket som bör gå den där vägen på ett eller annat sätt. Devisen är sälj det där du inte saknar. Oj vad mycket sådant man har i lådor och på hyllor liksom. Gäller nog de flesta f.ö. Mest kvar när man är död är väl inget vinnande koncept precis.
Extra roligt var det att munspelen gick till kamrater från förr. Blev väldigt förvånad. Men det tror jag blir ett finfint hem för en låda munspel. Får säkert mer kärlek där än här där de mest legat och dammat i sin låda.
Men en rätt OK dag. Det måste man väl säga. Fast det blev väldigt lite gjort. Men nu i min nya kostym gör inte det något heller. Det är så jag går omkring och inbillar mig. Att jag lever friherrens liv på riktigt. Helt och hållet så är det nu kanske inte. Men lite… så varför inte njuta av det då? Tänker jag då liksom.
Fredag, lördag, söndag är vi bortlovade både K och jag. Åt olika håll varje dag dessutom. Ett hiskeligt (men skojigt) farande. Sen är det dags igen om en vecka. Ut och iväg ännu längre. Men det handlar ju om det där att se världen. Det gör man ju inte när man sitter inom kontorets väggar. Jo lite såklart när man har en kamera från Times Square streamandes. Men vanligtvis icke alls. Tänker fortfarande faktisk ganska ofta på mannen vid Times Square med jutesäcken som väntade på någon som aldrig kom. Hur gick det för honom egentligen? Fick han ett bra liv? Åt han en fin thanksgivingmiddag med vänner senast? Ja jag hoppas det. Vill det. Skulle bet han/hon/det/gud om det om jag trott att det hjälpt.
Men min dag är slut här. I princip i alla fall. Det skall letas upp en ny bok som man kan ta en med till andra världar. Nya världar. Helst berättad med lust och skicklighet så att man lyfter i själen. Ja. En sån bok vill man ha. Kanske är det just ikväll jag finner den. Guldböckerna är inte många men mycket älskade. De har fört sinnet framåt, uppåt, mot förståelsen. Berättelsernas magi.