Orkar inte

Det är en sådan här dag när inte ens Hulken orkar med. Tappar lite timme för timme. Suckar “jag orkar inte mer“. Men kämpar på ändå. Och javisst, jag kan öka matningen. Pressa på. Men fan, han suger i sig nog med pellets ändå den store gröne. Så det får vara. Man få klä på sig. Man får frysa. Ja det gör man ju ändå och hur det än är. Som alltid. Varje vinter. Hela vägen fram till maj och Koltrastsång.

Minus tjugo i princip hela dagen. Men själv färdas jag österut och där är det varmare. Fast kallare. Kyleffekten ni vet. Och sen fuktigare luft på det. Tänk er minus tio i Stockholm. Inte mycket till kylig plåga går upp mot det. Möjligen Sibirisk iskyla kan komma nära. Men aldrig lika jävlig kan den bli som Stockholmskyla som jagar människor efter gatorna.

Med Ljusdal. Hudiksvall. Får semla. Får vårrullar. Kaffe och kexchoklad. Har alltså inget att klaga på allas. Skickar åtta moderkort och lite annat skrot (8.5kg) till behövande. Känns såklart bättre än att lämna till återvinningen, men skrot är det nu ändå. Men högtalarelement, datorchassis, massor med annan skit skall iväg det också. Till återvinningen utan att passera gå. Döstädning.

Har ni märkt hur många människor som har missuppfattat hur världen fungerar. De har bevara som huvudläge. Trotts att världen fungerar precis på motsatt sätt. Entropin ökar alltid. ALLT är förgängligt och skall vara det. Det är den enda vägen. Att bevara är inte mödan värt. I alla fall inte på annat sätt än som ett minne. Fördröjningen leder möjligtvis till sköna utgifter och att ting finns en stund längre. Men den grundläggande lagen säger att allt dör, förgörs, glöms och går upp i det stora alltet som är kaos. Japp du och jag och alla vi älskar med.

Fast det där är såklart mina vänner på det klara med. Det är inte vinyl som gäller för er utan…

Läser att Pernilla Wallgren har gift sig. Men har föga förhoppning om att det minskar Wallgrenfamiljens mediaexponering. Kanske till och med ökar den. Suckar bara här och extra suckar jag över att jag nu vet detta och tydligen läste den rubriken. Tacksam åtminstone att jag inte klickade på den också och läste hela artikeln. Men någon måtta får det ändå vara här med. Men Pernilla är såklart också ansatt av den ständigt ökande entropins lagar och är bortglömd om inte allt för lång tid. Om nu inte något museum of art tar sig an henne. Gud förbarme oss för detta dock.

F.ö. inget fel på Pernilla med make och släkt. Det blir bara lite mycket.

Japp.

Idag när jag sitter och äter min semla så tittar jag mig runt. Alla andra sitter i grupper och diskuterar. De flesta gubbar som mig själv. Men det där solitära, att sitta där ensam och titta på är visst min lott i livet. Inte konstigt att man blev så självupptagen.

Fast jobba lite bör man väl också göra. Och varför inte göra det nu…